myndigheter att lita på. den svenska demokratins grundbult centrala frågan är: Hur reagerar människor när de upplever att de inte har behandlats på korrekt, rättvist och jämlikt sätt i sina möten med offentlig förvaltning? Detta samband har jag testat experimentellt. Tillsammans med Daniel Eek utfördes så kallade scenarioexperiment, där försökspersoner fick redogöra för vilka effekter som korruption ger upphov till när det gäller deras mellanmänskliga tillit. För att kontrollera för påverkan av den nationella kontexten utfördes experimenten i ett land med låg korruption och hög social tillit (Sverige) och i ett land med hög korruption och låg social tillit (Rumänien). Scenarierna bestod i att försökspersonerna ombads föreställa sig att de var på resa i ett för dem okänt land och hade kommit till en för dem okänd stad där de av olika skäl (exempelvis sjukdom, inbrott i hotellrum) blivit tvungna att uppsöka den offentliga servicen (sjukvårdsklinik, polisstation). De rumänska och de svenska försökspersonerna reagerade likadant, nämligen när de via våra scenarier uppfattade att korruption var vanligt förekommande i den för dem okända staden, minskade inte deras förtroende enbart för myndigheterna i fråga utan även för ”personer i allmänhet” i den för dem fiktiva staden (Rothstein & Eek 2009). Vilken är då kopplingen mellan proceduriell rättvisa och socialt kapital? Den teori jag utvecklat pekar på tre mekanismer som förklarar sambandet. Den första är att människor antas dra slutsatser om den allmänna nivån på andra människors tillförlitlighet på basis av hur de uppfattar samhällets offentliga tjänstemän. Enkelt uttryckt: i ett samhälle där lärare, socialarbetare, poliser och sjukvårdsanställda inte går att lita på, varför skulle människor i allmänhet gå att lita på? Den andra mekanismen är att om människor i allmänhet, för att få del av önskade offentliga tjänster, tvingas betalar mutor, utnyttja personliga kontakter eller på andra sätt syssla med illegala eller illegitima verksamheter, är det rimligt att dra slutsatsen att de inte går att lita på. Den tredje sambandsmekanismen är denna: Om du själv måste vara oärlig för att få tjänster från det offentliga, och inte ens en person som du kan anses vara pålitlig, varför ska du då tro att det går att lita på människor i allmänhet, i det samhälle du lever i? (Rothstein & Eek 2009, jfr Holmberg & Weibull 2008). 62
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=