RS 28

kapitel i •hans ragnemalm vissa inslag i den svenska förvaltningsmodellen, som föreföll mig lämpade att överföra till de nya demokratier som uppstod efter kommunismens fall i östra Europa. Arbetet i kommissionen bestod under min tid där främst i att granska och föreslå ändringar i de grundlagsförslag som dessa stater avsåg att genomföra. Den enkelhet och rationalitet som i mångt och mycket präglar det svenska synsättet på området saknade inte genklang hos de – ibland något yrvakna – lagstiftare som ställdes inför uppgiften att relativt snabbt skapa spelregler för en stat, som i första hand eftersträvade att bli ansluten till Europarådet och på sikt medlem i EU. Även som domare i EU-domstolen (1995-2000) hade jag i olika sammanhang ansvaret för att det svenska perspektivet kom till uttryck. Jag tänker då inte på det självklara förhållandet, att det i förekommande fall ankom på mig att närmare försöka förklara innebörden av den svenska regleringen, då den var ifrågasatt i samband med en fördragsbrottstalan eller en begäran om förhandsavgörande från svensk domstol. Större och mera spännande utmaningar ställdes ledamöterna inför, då domstolen hade att ta ställning till nya frågor, där man inte hade någon egen tidigare praxis att falla tillbaka på. Då det gällde att skapa nya regler eller principer, bidrog domarna naturligt med synpunkter och impulser från sina egna nationella system. Särskilt inom det förvaltningsprocessuella området fanns ett betydande utrymme för att påverka unionsrätten i så att säga svensk riktning.1 Under senare år har jag som s.k. särskild utredare lagt fram ett förslag till en ny svensk förvaltningslag.2 Förslaget har utgjort basen för min medverkan i det påtryckningsarbete som regeringen varit och fortfarande är engagerad i för att få till stånd en för EU:s institutioner gemensam förvaltningslag. Som talare och rapportskrivare vid olika konferenser i Bryssel har jag haft tillfälle att peka på sådana element i det svenska systemet som borde kunna tjäna som inspirationskälla för unionslagstiftaren.3 1 Jfr Ragnemalm, Är den europeiska förvaltningsrätten bättre än vår? (FT2000 s. 135-144). 2 En ny förvaltningslag (SOU2010:29). 3 Se häromRagnemalm, Spelet omEU:s förvaltningslag – synpunkter från läktaren (Allmänt och enskilt – offentlig rätt i omvandling, Festskrift till Lena Marcusson, Iustus förlag 2013, s. 255-270, med hänvisningar). 29

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=