Johan Stiernhöök - en europeisk eller en svensk jurist? barns rätt kan man däremot se klara naturrättsliga element: »Föräldrarnas vård har främst bestått i uppfostran och skydd. Inga lagar föreskriva uppfostringssättet, utan de lämna det till vars och ens eget bedömande; ... Ty man förutsätter hos den enskilde det somi allmänhet finnes, nämligen kärlek till avkomman och intresse för att rätta, icke utplåna. »27 I äganderättsfrågor^s används romerskrättsliga begrepp usus och dominium - dominiumminusplenum, men ofta också realhistorisk arumentering. Frågan omäganderätten till s.k. allmänningsjord löser Stiernhöök^^ genomatt använda begreppet usus: allmänningen definieras som jord som tillhör alla dem som drar nytta av den. Frågan omden riktiga ägaren lämnar han däremot utan svar. Det räcker för honomatt hänvisa till att envar har samma rättighet till allmänningsjorden - motsatsen till att jorden hade tillhört bara en dominus. Då är man tvungen att beakta skillnaden emellan frälsemannens och skattebondens rättigheter. Det är inte typiskt enbart för Stienhööks utan för det dåtida argumenteringssättet i allmänhet att besvarandet inte är författarens utan läsarens uppgift.20 Likaså lämnas frågan om skattebondens jordäganderätt öppen. Stiernhöök ställer bara frågan: vad är egentligen s.k. »skatterättighet». Sedan belyser han rättigheten i dess olika konkreta uppenbarelseformer. Han gör alltså ingen skillnad mellan skattebondens konkreta rättigheter och förpliktelser (t.ex. skattebetalandet, cervus, eller husesyn-förfarandet) och »skatterättighetens» juridiska kategorisering.O' 63 5. 1600-talets universella tankevärld Stig Jägerskiöld har i sin analys av Stiernhööks juridiska tänkande velat beskriva saken så, att systematiken, terminologin och begreppsbildningen samt de allmännaprincipernavar hämtade från, eller åtminstone påverkades av, den romerska rättens källor. Somett slags stöd för sitt påstående hänvisar Jägerskiöld till hovrätts- och revisionsprotokollen: fastän domarna^^ inte ansåg sig vara bundna av den romerska rätten, kunde de tolka den inhemska rätten i överensstämmelse med den främmande.22 En allmän princip i hovrättspraktiken tycks ha varit att om det fanns en klar svensk lag tillämpades den.24 Saknades en Stiernhöök (svenska övers.) s. 125. Se Paasto, Päivi, Omistuskäsitteistön rakenteesta [Om strukturen av äganderättsbegrepp], 1994, s. 77-94. Stiernhöök s. 264-269. Paasto s. 78. Stiernhöök s. 279-282 och Paasto s. 84-88. Stiernhöök fungerade som hovrättsassessor, häradshövding, underlagman och revisionssekreterare. ... och bygga sin argumentering på billighetsskäl, t.ex. då det var fråga omlöftets bindande verkan. Jägerskiöld s. 129.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=