RS 20

Frans Michael Franzén kolagen, hvilket handlade om läran och religionen, och lemnat det öfriga cåt Fiennes Konglig Majestäts, Riksens Råds, Ständernas och synnerligen Presterskåpets mognare betänkande, veko de alla ifrån Collegium och gingo sin kos.” Så upplöstes detta af kyrkans och statens yppersta män sammansatta Collegium, utan att hafva någonting hufvudsakligt uträttat för den nya Kyrkoordningen, hvilken först under Carl XI:s kraftfulla regering komi det stånd, den ända till vår tid har behållit. Hvad Drottning Christina sjelf tänkte i denna sak, är svårt att med visshet inse. Väl hade hon, då Collegium ärnade skjuta ifrån sig frågan om Formula Concordia;, vid en audiens vändt sig till dess ledamöter med en påminnelse [62] derom, somnedlät sig ända till bön: ”Jag beder så gerna,” sade hon, ”att J upptagen detta, efter jag så vill hafva det.” Dock vttrades inomCollegium tvifvelsmål, om hon skulle underteckna dess beslut, i fall det tillstyrkte antagandet af det nya Symbolum. Naturligt skulle det ock varit, omhon, i denna sambetssak, somhon ej sjelf med all sin lärdom kunde reda, skulle förent sig med Biskopen i Strengnäs, somvarit hennes förste lärare äfven i religionen. Men törhända begynte hennes tänkesätt i den vägen, ehuru ännu icke af Bourdelot förvridet, dock genomandra utländske fritänkares inflytelse då redan blifva så vacklande, att det låg en hemlig ironi, så väl i den nyssnämda bönen, somi den förebråelse, hon vid ett annat tillfälle gjorde Collegii ledamöter, ”att de icke togo sig saken an med det allvar och den ifver, somde borde.” Huru det än dermed förhöll sig, så kunde ingen då ana, att hon efter fyra år skulle afsäga sig den religion, för hvars befästande hon nu syntes betyga ett sådant nit. Hvad Stjernhöök angår, så minskade ej den sjelfständighet, som han vid detta tillfälle yttrat, det förtroende Drottningen för honom hyste. Ett bevis derpå var hans förordnande till aktor i den brydsamma rättegången emot Riksrådet Bengt Skatte, som var anklagad för delaktighet i Messeniernas stämp- [63] ling. Utan tillgång till handlingar, somskulle upplysa, huru Stjernhöök dervid tillvägagick, kan man dock af hans tänkesätt sluta, att hans påståenden ej sträckt sig öfver gränsen af sanning och rättvisa. Också blef Skytte af den i detta högmål särskilt tillförordnade rätten frikänd, hvarmed Drottningen sjelf synes varit icke obelåten. Emellertid fortfor aristokratien att hålla honommisstänkt, och fann i en sednare tid en ny anledning till det maktspråk, hvarigenom han stöttes ur Rådet. Huru Drottning Christina med sitt förtroende utmärkte Stjernhöök, syntes ännu tydligare vid hennes afsägelse af kronan. Jemte Riksrådet Herman Fleming blef han utsedd att derom underhandla med Carl Gustaf, som då vistades på Öland för att undgå alla misstankar. Ja, de enskilta dygder, somhan med sina offentliga förtjenster förenade, hade så intagit henne, att hon ännu, sedan hon nedstigit ifrån thronen, ville fästa honom vid sin person och skilja honom ifrån fäderneslandet. Men detta var honomkärare, än att han kunnat, omock hans yttre ställning det tillåtit, dertill beqväma sig. Ehuru tacksamför 24

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=