RS 2

16 ERIK AN'NERS ricidarsåiif^er och ballader mellan fnrstlij^a hov och adliga gardar erh()Ilo därvid både deras koiistiihhniiig och deras personer ell högre anseende. De, som inte förmådde höja sig till denna nivå. hlevo emellertid kvar bland den föraktade gycklarklassen och fingo alltjämt finna sig i en föraktfidl behandling. Sachsenspiegel och Schwabenspiegel återgiva ett skede där lekarna skäras (iver en kam. Differentieringsprocessen hade ännn inte fått några återverkningar i den samtida rättsuppfattning, som kommer till uttryck i dessa källor. Läget i götalagarna är detsamma —någon skillnad på lekare. som fiireträdde en högre musikalisk fiirmåga, och på eukla gycklare gjordes inte. Tvärtom. Vg L 1 beskriver en lekare just såsom »en som går med giga eller far med fiol eller trumma».-^ Del är uppenbart alt götalagarnas fiiraktfidla behandling av lekaren har samma fiirklaringsommotsvarande birfaranden enligt sydgermansk rätt. Reaktionen mot lekaren gick tillbaka på den gamla fiir de germanska folken gemensamma uppfattningen av äran oeh hur en man vårdade och hävdade sin ära.-'”’ Lekaren sålde sin ära för pengar, och hans krav på böter, när han miss- .\tt medeltidens i .Sverige kringvandrande lekare i regel just vuru enkla gyeklare. även om musikaliska inslag voro vanliga i deras konststyeken. tinns det ett stöd I'cir i de bekanta 14()0-talsmålningarna i Härkeberga kyrka i land. som visa lekare i gyeklaredräkler i olika löjeväekande ställningar trakterande just de i Vgl. I omnämnda instrumenten giga, fiol oeh trumma. Det nordiska sagomaterialet ger åtskilliga vittnesbörd om hur den föraktfulla synen j)å lekaren bottnade i det vanhedrande och ömkliga i hans yrkeskonster. Ett särskilt belysande exempel från slutet av 1100-talet har redovisats av Olrik i Middelalderens vandrende spillemiend i Xorden og deres visesang (Opuseula Philologiea, 1887, s. 75). Ett par lekare hade vid ett tillfiille visat sina konster vid den norske konungen Magnus h^rliugsons hov. .Skalden Måne hånade dem i ett kväde här återgivet i den av Olrik citerade danska översättningen: »Den snu fyr kommer med sin gige og jiihe; hvad skal vi med det pak her? han ter sig jo som vanvittig. Topmålt gögl, han lader folk se en röd ta've springe over en ka'p; man skulde ikke bryde sig om (let skidt. Gigen toner, mens de hlege legere går omkring og tager deres piher fra’in; de viser den vserste galskah. se hvor fjollet ban drejer öjnene. han der stöder i trompeten, man kan ret se den forvredne ka'ft og de oppustede kinder.» Då blev det ett skallande skratt, säger sagan, och hirdmännen slog en ring runt lekarna, npprej)ade Månes verser och härmade lekarnas löjliga utseende. Det syntes lekarna att de kommit i ett getingbo, och de skyndade ut från hallen.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=