XIV STUHE PETHÉN lU'dan i htirjan av proniomorian lastslås all ulgåiii^spiinklen IT)!' varje lagslilliiing aiii^aendo arbotsavlal med n(kivändighet svues Ixira vara en iippriklii,' iViresals all i,å)ra de l)åda knnlraherande parlerna lull! Jiimslällda oeh likvärdii,'a. I (iverenssläinmelse liärm(‘d uld()mer promemorian helt den vid denna tid på sina håll omhuldade tanken all heläi^ga arl)elares l)rytande av arl)elsavlalet med straffansvar. Kritiskt l)edömes i promemorian även den 1899 anlai^na s.k. AkarpslalJien med dess i lo kap. strafflaj^eii inhirda kriminalisering av f()rs()k all tvinga någon till arl)etsinslällelse eller alt hindra nagon all återgå till arl)ete eller (ivertaga erhjudel arhele. Härom heter del i ])romemorian hl.a. att mot hakgrunden av den modi'rna indiislrialismen del spiirsmålel kunde uppställas, huruvida 1899 års lagstiftare visat full fiirståelse lor den inom de organiserade arhetarnas led starkt uppdrivna solidariletskänslan. Del torde enligt promemorian vidare Ixira Ixäänkas all. om man ville genom lagst iftiling siika trygga den sociala freden, del icke kunde vara likgiltigt om den uppfattningen vunne insleg alt arbetsgivare och arbetare icke vore likställda infiir lagen. Icke minst vid fiirsiik att genom lagsliilning ordna del jia arlielsavtalel grundade rällshirhalland('l mellan arbetsgivare och arl:'etslagare kunde en dylik uppfattning komma att bliva iidesdiger. häi lagstiftning härom hade ju alltid att jämnt utskifta rättigheter och skyldigheter mellan d(‘ bada jiarttUMia och. även om den därvid strängt hiille sig inom pri\'atriillens område, kunde dock liefaras att lagstiftningen icke komme att imilas med fullt ITirlroende från arbetslagarnas sida. sa länge inom strafflagen oiVirändrat kvarstode ett stadgande, som av dem ansåges vända sin udd ytterst mot själva syftet all vidmaktiialla solidaritet hland arbetare inlxirdes. Froiminorian intar diirefter klart den slåndjumkten att del individuella arl)etsavlalet icke längre ensamt kunde läggas till grund f<")r en lagstiftning angående arbetsavtal. Till utvecklande hiirav framhålles alt en lagstiftning, som i främsta rummet byggde på del kollektiva avtalets princip, icke komme att infiira någon nyhet i fcirhallandel mellan arbetsgivare och arbetare, sådant delta redan 1'akliskl gestaltade sig. ulan blott giva rättslig stadga ål en fiireteelse. som iiven ulan lagstiftningens sKhI med varje dag vunne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=