117 H1-:(1I-:M1-:NTSF0RMEN för VÄSTERt.ÖTFANI) shure ulsträcknini^. Även om räfster htillos ibland, ansä^^ man sig i'j bimden av lagiais regler f(‘)r domstolens sammansällning. ICn bidragande l(')rklaring är måbända den. all stor osäkerhet iinmi vid medeltidens slut rädde beträffande vilken av landslagarna, som skulle tilliimpas. .\lminslone tidlals voro andra former ftir den bcigsla riiltsskipningen av sltirre betydelse. Hit luir i första hand konungens dom i sitt bov.- Av ålder kunde en riittsstikande vända sig till konungen personligen ftir att få sin sak priivad. ICtt visst st(‘)d f(')r denna sedvänja ge iiven landslagarna. Del beter exempelvis i KrLL 'ril 41: »tho maa konunger om all maall sannind wtlela; ban maa alerbryta alla skrok soeknar oe alla off sokner». Det bar siikerligen varit lagens mening all ge konungen fullständig frihet i fråga om formerna för denna hans verksamhet. I praktiken utövades den på flera olika siitt. Ibland dfunde konungen ensam men ofta tillsammans med några rådsberrar eller med rådel i dess lu‘llu‘1. Del bände även. all ban uppdrog ål t.ex. drolsen eller åt radt'l alt diima i konungens namn.'* I'lider unionstiden fiek rådets befallning med den luigsta r:itlsski|)ningen allt sliirre betydelse. Delta var särskilt fallet, da konungen ej sjiilv vistades i Sverige eller då konungamaklen under imionsslriderna tidvis sattes ur funktion. Man kan åtminstone fiir vissa perioder tala om en sjiilvsliindig domsräll fcir radel.'* Den utiivades antingen av rådel i dess helhet på rådsmiilena eller av en särskild delegation ur detsamma. De fiusla femton aren av (iuslav \åisas regeringstid medbirde inte nagra j^åtagliga bnändringar beträffande den biigsta rättsskipningen. Häfsleling i lagens mening torde knapi)asl ha hållits någon gang.'* 1 stället fortsatte den nyss leeknade utveeklingen. nuMi konungens personliga medverkan cikades. .Sålunda bar kungen i flera fall själv ulcival domsrätlen i sitt bov. Som medhjälpare anlitade han i allmiinbel några riksråd. Del vanligaste torde doek ba varit, alt han delegerade domsrätlen åt några riksråd med adelsmiin. borgmiislare och råd som bisillare. varefter han stim- - 1C. Ilildi'hrand. .SvoiisUa slalslorrattningons Idstoriska ulvi-ckliiii' från äldsta tid till våra daf^ar. .Sthlin IStKl. s. 140. •’ K. 11. Karlsson. Don svi'iisko koiuinijens doinsriilt oidi foriiu-riia för doss utiivniiijj uiidor inodoltidon 1. .Stldiii 1800. s. 0(1 f. ^ 1C. llildol)rand. a.a. s. 141. ■’ .\. ICdling, FppHiialska komiiigsdoniar. l’])psala lO.ÖÖ. s. 1.') f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=