9:? HÄLSINdELAC.EN OCH DESS TEXTlllSTOlUA hc'sliUlnin^'shandskritler; Ilälsingelai;shandskriftons förhållande är mera koinj)licerat. Redan vid en första blick på eod. l"ps. R 49 iakttager man. att denna handskrifts hiivndparti (llälsingelagen) är skriven med den stora liturgiska stilen, littera psdlteridlis eller tcxtiird, i de hiigge av danska skrivare avskrivna exemi)laren av I pplandslagen en mindre stilgrad använts, ;ir också anviind f<‘)r den avskrift av Upplandslagens Ärvdabalk,'^ som i cod. Ups. R 49 är inbunden efter Ilälsingelagen och ntgör liamlskrifisvolymens avslutande (mindre) parti. 107 medan xr. 108 en liknande, mindre hokstil Att den stora st ilgraden av skrivaren använts för Ilälsingelagen kan tiinkas bero diirpå. att detta exemplar tillkommit under ärkebiskop Olofs tillsyn och efter hans anvisningar. Om detta antagande iir riktigt. ;ir cod. Ups. R 49 icke en avskrift av en redan fullt fiirdigredigerad llälsingelag i trängre mening, utan utgör själv en »urtext» lav vilken vi dock icke känna några nu bevarade kopior), k'iir en sådan uppfattning talar bl.a. den omständigbeten, alt å 1)1. 12''^'*” avbryterförsta banden texten i början av 21 :a ocb sista flocken av Kyrkobalken, varefter en annan band fortsätter texten fiirsl å bl. 12 V 1) . Denna egendomligbel torde bäst fiirklaras genom att anta, att vid skrivtillfället 21 :a flocken icke var slutredigerad ocb att skrivaren därfiir efter ungefärlig beräkning lämnade d V2 sidor tomma ocb öivergick till att fr.o.m. bl. 14 påb(»rja 110 Konungsbalken. F()r Kyrkobalkens sista flocks senare .Si' .VxKi, Nklson. Meiiellideiis lalin.ska ))ok ocli .skrift (i SvKNi) Dahls Itil>li(>lokslian(ll)()k utg. av .S. K. IfiUNC). Bd 1, I pps. 1924). s. 40. 42. .So do som slilprov faosimilorado Iro sidorna i voN Euir.sKNs ooli HknMNGs oditionor av dossa biiggo oxoiuplar av l'pi>landslagon (.fngsi) ooh Ivsplunda). i) .So avl)ildninf’on I'ig. 4. j| So inora liiiroin nodan s. 9iS nolon n. I förolif^f^ando faosimitoodition äro do onskilda l)ladcns folioring (som liiirrör från .Sciii.YrKR) tydligt framtriidando. vilkol miijliggör on bokväm i-iloring ooh oil lältaro ålorfinnando av i don riitisliisloriska lilloraturon anförda slällon. onär SciiLVTKR i kanterna av sin loxiodilion också angivit handskriflons folioring. k) So avhildningon Fig. .ä. 11 So avhiltlningon Fig. 0. ■Skrivaron börjar gärna, dook oj alltid, nya balkar mod ny sida. 107 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=