81 »Nyläst» användes dels som mått på fartygs dräktighet, dels som rymdmått, varvid det också var tvistigt, om »nyläst» skulle anses omfatta 10 eller 12 tunnor. Det gällde alltså en inte bara tvetydig utan snarast »tretydig» term. Eftersom kalken enligt avtalet skeppades med en slup »om 10 nyläster mot ett pris av 18 rdr pr nyläst» och avsåg en hel skeppslast, låg det nära till hands att räkna med att termen användes i den förstnämnda betydelsen. Så avgjorde HovR målet och lade till grund för sin domen beräkning av köpeskillingen till endast ca 180 rdr (10 X 18 med viss modifikation) mot yrkade 887 rdr, en enormdifferens som borde ha väckt betänkligheter. Det fanns emellertid andra tolkningsdata. K hade, när han mottagit kalklasten, utfärdat ett kvitto på från slupen avlossad och mottagen kalk, vilken sades utgöra »41 läster 1 tunna kalk (eller 493 tunnor)». Beräkningen byggde på att varje läst omfattade 12 tunnor. Dessa 41 »gamla» läster motsvarade enligt K de i avtalet utfästa 10 nyläster. S däremot hade i sin räkning omräknat de kvitterade 493 tunnorna till 49 »nyläster» ä 10 tunnor jämte 3 tunnor och krävde betalning härför ä 18 rdr per »nyläst». I sin dom lade RR till grund »det jämlikt gällande författning för kalk föreskrivna mätningssätt, efter 12 tunnor på varje läst» och utgick från en köpeskilling på ca 740 rdr. HD, som kom till samma resultat, tolkade med hänsyn till omständigheterna, sannolikt främst att enligt avtalet mätningsarvode skulle särskilt betalas, den avtalade prisbestämningen av »18 rdr per nyläst» så, att »kalken skulle betalas icke efter vikt och således icke efter det för dess avskeppande begagnade fartygets lästetal, utan efter varans genom mätning i rymdmått utrönta myckenhet». Ett justitieråd anslöt sig till HovR:s mening, som synes vara en på bokstavstolkning av kontraktet baserad bestämning av avtalsinnehållet, medan HD tog hänsyn till »omständigheterna» för en med realiteterna bättre överensstämmande bedömning. Därutöver ger inte domen uttryck för någon metod att behandla fall av tolkningsdissens. Här finns ingen antydan om exempelvis hänsynstagande till motpartens missförstånd o.d. I NJA 1896 s. 464 gällde det tolkning av »ton», svenska ton å 1000 kg eller engelska ä 1016 kg. Enligt ett kontrakt hade ett svenskt bolag förbundit sig att till en tysk firma leverera 4000 ton trämassa. Kontraktet hade avfattats på avsåg svenska eller engelska engelska. Tvisten i målet gällde huruvida ton. Den tyska firman krävde fullgörelse efter engelska ton. Medan underinstanserna inte ansåg det mot bolagets bestridande ha styrkts, att parterna avsett 4000 tons engelsk vikt, fäste HDavgörande vikt bl.a. vid att priset i kontraktet beräknats till visst belopp för 1016 kg. På grund därav »jämte vad i övrigt i saken förekommit måste antagas, att bolaget enligt kontraktet haft skyldighet att till firman leverera 4000 engelska tons». Omständigheterna och kontexten bidrog alltså till tolkningen av termen liksomi det gamla fallet från 1876. Ett förut (2.5.) nämnt fall, i vilket parterna hade olika meningar ominnebörden i ett kontraktsvillkor, är NJA 1905 s. 143, där emellertid frågan var om avtal kommit till stånd. En accept hade av mottagaren/anbudsgivaren uppfat- »ton»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=