78 Fallet är ett exempel på vad somnumera kallas ett kombinerat utbud (och är förbjudet enligt 8 § marknadsföringslagen). Vad som här är av intresse är den avtalsrättsliga bedömningen, i vad mån de allmänna försäkringsvillkoren kunde anses ingå i eller i vart fall påverka avtalets, det kombinerade prenumerationsoch försäkringsavtalets, innehåll trots den åberopade bristen i fråga omtillkännagivande. RR, vars dom fastställdes av HD:s majoritet (6 ./. 1), avslog ersättningskravet och anförde därvid sommotivering, att »erforderlig upplysning omförsäkringsvillkoren måste anses hava blivit tidningens läsare meddelad», eftersom hänvisning till försäkringsbolagets allmänna försäkringsvillkor funnits införd i tidningen flera gånger. Ytterligare åberopades något dunkelt att »först omförmälda ofullständiga tillkännagivande icke kunde antagas hava utgjort enda och uteslutande anledningen vare sig till B:s prenumeration å tidningen och därav härledda försäkring eller till hans rättsinnehavares uraktlåtenhet att inomstadgad tid göra vederbörlig anmälan om dennes frånfälle och deras härav vållade förlust av all rätt att av bolaget Skandinavien utbekomma försäkringsbeloppet». Att det här gäller orsakssambandet mellan det ofullständiga tillkännagivandet och avtalet respektive skadan är klart - vilket samband alltså inte ansågs styrkt. Däremot tycks det inte vara fråga omnågot försök att tolkningsvis fastställa avtalets innehåll. Det är tydligen fråga om en mera skadeståndsrättslig bedömning. HovRdäremot tolkade det åberopade meddelandet i SvD nr 288 och fann att det inte innehöll andra villkor för utfående av försäkringsbeloppet än avlämnandet av prenumerationskvittot och att SvD inte styrkt, att B erhållit kännedom, vare sig vid prenumerationen eller senare, omde andra särskilda åtgärder, som enligt tillkännagivande i andra nummer av tidningen skolat i förevarande hänseende iakttagas. Och då »underlåtenheten hos B:s rättsinnehavare att . . . fullgöra de föreskrifter, som i det emellan tidningsbolaget och försäkringsbolaget upprättade kontraktet stadgats, icke kunde betaga dem den rätt till försäkringsbeloppets utfående, som i förstnämnda tidningsnummer blivit av redaktionen prenumerant å tidningen tillförsäkrad», utdömdes det yrkade beloppet. Till denna mening anslöt sig dissidenten i HD jämte NRev. En av HovR:s ledamöter var skiljaktig: det hade inte uttryckligen utmärkts att avlämnande av prenumerationskvittot var det enda villkoret för rätten att uppbära försäkringsbeloppet. Fastmera hade på grund av hänvisningen till att det var försäkringsbolaget S som försäkrade tidningens prenumeranter måst antagas, att försäkringen skett enligt bolagets allmänna försäkringsvillkor, som blivit införda i olika nummer av tidningen såväl före somefter B:s prenumeration. Det är inga klara tolkningsprinciper somkommer till uttryck. HovR:s majoritet jämte dissidenten i HD(jämte NRev) höll sig strikt till erbjudandets lydelse som avgörande för avtalsinnehållet, medan dissidenten i HovR var beredd att införliva med avtalet försäkringsbolagets allmänna villkor. Detta är ingen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=