76 inte bara frakten utan även tull och gjorde vid betalningen av köpeskillingen avdrag för tullavgiften från fakturans belopp. Han krävdes i målet av S på det avdragna beloppet. HR och HovR avslog kravet med en motivering i två led. Dels fanns ingenting i avtalet om att K skulle betala för varans införande från Norge till Sverige, dels kunde »avtalet, såsom ingånget mellan två här i landet boende personer, ej . . . anses i och för sig innefatta en sådan förpliktelse». HD (3 ./. 2) däremot utdömde beloppet, eftersom K enligt avtalet skulle betala »frakten för godsets försändande från Trondhjemtill Sollefteå» och avtalet inte innefattade någon bestämmelse om rätt för köparen att njuta avdrag för tullavgiften. Två justitieråd anslöt sig till underinstansernas mening. S hade framfört två nära sammanhängande argument, dels att enligt gällande handelsbruk frakt och tull skulle betalas av K, dels att fläskpartiet skulle anses levererat i Trondhjem (ungefär som klausulen fritt banvagn Trondhjem). Någon utredning om handelsbruk framkommer dock inte. Minoriteten synes ha fäst större avseende vid den särskilda avtalssituationen och prisförhandlingarna. Majoritetens ståndpunkt att uppställa en presumtion i anslutning till avtalet om frakten baserades på en mera handelsrättsligt präglad utfyllningsregel. 4.10. Standardavtal och skiljeklausuler. Intolkningsfrågan Med näringslivets expansion följde mera praktiska summariska former för avtalsslut. Till denna utveckling hör också standardisering av avtalens innehåll, när massavtal blev en vanlig företeelse. Standardiserade avtalshandlingar har sedan länge funnits inom sjöfarten (konossement, certepartier, bokningsnotor). För banker, försäkringsbolag och allmänna serviceinrättningar blev standardiseringen en nödvändighet. Inom handeln utvecklades på 1800-talet en teknik med slutsedelsblanketter med vanligen ytterst summariska allmänna avtalsvillkor. Den stora utvecklingen på standardavtalens område kom först på 1900talet, men de förekom redan på 1800-talet även om de inte väckte särskild uppmärksamhet och inga särskilda rättsregler utbildades för att bemästra de problemsom småningom gjort sig gällande på området. Så länge själva avtalet slöts på en blankett med allmänna avtalsvillkor, uppkom inga särskilda problem såvitt angår intolkning eller införlivning av villkoren. Det skedde först när standardavtal och prislistor förekomsomseparata handlingar. I nästa kapitel (5) beskrives vilken roll särskilt prislistor kunde få vid bestämmande av priset för en utförd prestation. Här skall först tas upp några fall från 1800-talet, där standardavtal fått betydelse, och sedan ges några glimtar från utvecklingen under 1900-talet, som dock med hänsyn till läget i litteraturen skall bh mycket summariska, och jag begränsar mig i detta avsnitt huvudsakligen till rättsfall somgäller skiljeklausuler i standardavtal. En av de tidigaste framställningarna om standardavtal i svensk litteratur är Folke
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=