RS 17

58 der. Genom det sätt varpå moderbolaget förhållit sig särskilt i samband med åtgärder för centralisering av fakturerings- och betalningsrutiner till moderbolaget, hade leverantörer givits anledning att uppfatta moderbolaget som ansvarigt för betalningen av leveranserna till dotterbolagen, varför moderbolaget, för vilket leverantörernas inställning måste ha stått klar, inte kunde undgå betalningsskyldighet. Det »ansvarsgenombrott» somhär företogs skedde alltså på avtalsrättslig väg, inte på grundval av associationsrättsliga överväganden, som kanske snarare talade i motsatt riktning (jfr yttranden i målet av bankföreningen och Stockholms handelskammare). 3.3. Tvister omavtalets innehåll Såvitt angår tvist om ett avtals innehåll — här bortses från tvister om kvantitet och om ändring i tidigare träffat avtal, fall som redan berörts - synes HD ha visat större beredvillighet att erkänna passivitetsverkan, men tveksamhet synes ha rått beträffande frågan, om denna verkan skulle vara bevis- eller avtalsverkan. Eftersom bevisbristen kan finnas inbyggd bland rekvisiten i passivitetsregeln framträder inte alltid skillnaden (jfr ovan 3.1. i anslutning till 82 § kommissionslagen). En sådan visar sig först om den passive förlorar trots att han bevisat att hans uppfattning om avtalets innehåll är riktig. I många fall har frågeställningen i dessa mål blivit huruvida bindande avtal kommit till stånd, vilket torde ha berott på att en äldre uppfattning omhögre krav på bevis omenighet i fråga om avtalsvillkoren för ett avtalsslut gjort sig gällande (jfr 2.1.). Jag skall här behandla en serie rättsfall från 1890-talet till 1930. I NJA 1895 5. 27 angående ett köp av kaffe tvistade parterna om avtalets innehåll såvitt angick kaffets kvalitet. Dagen efter köpet hade K av S:s ombud mottagit en orderkopia, där det ifråga omkaffets kvalitet endast angavs »enligt typ n:r 6». Mot orderkopians innehåll framställde K ingen anmärkning, innan inlastningen av kaffet skedde nära en månad senare. K vägrade mottaga kaffet, då enligt hans mening avtalet innehöll, att kaffet utöver att vara av typ n:r 6 skulle vara till färgen gult. RR och HovR jämte två justitieråd fann i nu förevarande avseende att K styrkt sin uppgift omatt gul färg avtalats. I NRev:s av HD:s majoritet godtagna förslag till dom, som förpliktade K att betala, framhölls att K inte mot vad sålunda förekommit (orderkopians lydelse) »kunde anses hava lagligen styrkt sin uppgift, att utöver de i orderkopian upptagna villkor av K uttryckligen betingats, att det köpta kaffet skulle vara till färgen gult». Det är här tydligt fråga om en bevisverkan (presumtionsverkan) av underlåtenheten att reklamera mot orderkopians innehåll. I NJA 1901 s. 29, somockså gällde ett köp av kaffe, var enligt referatrubriken frågeställningen, huruvida bindande avtal kommit till stånd. Denna fråga präglar även fallet. En svensk köpman K hade i Köpenhamn träffat muntligt avtal med en dansk firma omköp av ett parti kaffe. K bekräftade köpet i ett brev och

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=