9 ines Biirgerliches Gesetzhuch 1811 bör nämnas. Den var betydligt mera abstrakt principiell än den preussiska. Den omfattade inte handelsrätten, somden preussiska, men väl avtalsrättsliga regler av modernt snitt."* Av störst betydelse bland dessa tidigare kodifikationer blev den franska Gode civil 1803, med Napoleon som mäktig pådrivare. Den är naturrättsligt präglad men likväl så praktiskt inriktad att den ännu är gällande rätt. Den nöjde sig med 2.281 artiklar och uteslöt handelsrätten, somfick en egen lagbok. Gode de commerce 1807. I sin avtals- och obligationsrättsliga del (Titre troisiéme, art. 1101 ff), vartill jag återkommer, var Code Civil till stor del grundad på Pothiers uttolkning av naturrätten och den romerska avtalsrätten.^ Men också coutumerätten, särskilt la coutume de Paris, även den bearbetad av Pothier, lär ha utnyttjats vid tillkomsten av Code civil.^ 1.5. Den historiska skolan, pandekträtten, begrepps- och intressejurisprudensen, BGB Som en förgrening av de nationalistiska strömningarna i Europa efter napoleonskrigen får man se uppkomsten av den historiska skolan, särskilt i Tyskland. Kännetecknande för denna riktning var att rätten ansågs ha sin grund i varje folks liv och enskilda förhållanden, i vad somsmåningomkallades »folkanden» (Volksgeist). Det är därför inte möjligt att räkna med en gemensamför alla folk gällande rätt, utan varje folks särart måste få uttryck i rätten. Därför skulle den inhemska rättens traditioner bevaras och utvecklas. Dessa nya strömningar ledde naturligtvis till ett uppsving för den germanistiska rättsvetenskapen men paradoxalt nog även för den romanistiska, med inriktning på den romerska rätten, som alltmer gick under namnet pandekträtten och fortfarande dominerade rättsvetenskapen. Pandektisterna hade stor betydelse somuttolkare av den fortfarande gällande romerska rätten. Såtillvida var även pandektisterna historiskt inriktade att de gick tillbaka till den mera ursprungliga romerska rätten, sådan den utformats i Corpus Juris, förbi senare bearbetningar genom glossatorerna, kommentatorerna etc. Romerska rättens usus modernus pandectarum (dess moderna tillämpning) tillbakavisades till förmån för den »klassiska» romerska rätten. Det utvecklades ett starkt intresse för den romerska rättens historia såväl som för dess tillämpning i dess renare klassiska form. Friedrich von Savigny (1779-1861), den historiska skolans portalfigur, utgav för sådant ändamål sitt stora arbete System des hertigen römischen Rechts (del I utkom 1840) och Das Obligationenrecht als Theil des heutigen römischen Rechts I-II (1851-53). Begreppsbildningen och systematiseringen var fortfarande en viktig del av rättsvetenskapens uppgift; däri skilde sig den historiska skolan egent- ■* Robinson m.tl. Chapter XV. ’ Robinson m.tl. s. 431 tt. Tisset & Ourliac a.a. s. 209f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=