RS 17

Högsta domstolen och institutet ställningsfullmakt Av Professor KURT GRÖNFORS HanJelsliöi^skulan vid Ciötcborj^s universitet 1 Under de senaste decennierna har ökad vikt lagts vid den svenska Högsta domstolens roll som prejudikatinstans. Fullföljdsreformen 1971 syftade till att förstärka domstolens roll somledare av rättsutvecklingen. Några mera genomgripande resultat härav kan knappast sägas ha avspeglats i avgörandena efter denna tidpunkt. Delvis beror detta på att Högsta domstolens avgöranden redan under den äldre ordningen åtnjöt så stor auktoritet att prejudikatverkan rent faktiskt var betydande och även fick tillfälle att utvecklas vidare. Delvis kanske ändringarna inte var så radikala att de tillräckligt kraftigt förstärkte effekten. Detta har varit ett skäl för rättegångsutredningen att föreslå ytterligare reformer av proceduren i syfte att poängtera Högsta domstolens ledande roll i rättsbildningen (SOU 1986: 1). Termen rättsbildning rymmer onekligen flera olika nyanser. En innebörd är att domstolen tolkningsvägen bestämmer hur ett lagbud skall förstås med hänsyn till gränserna för dess omfattning och med avseende på innehållet. En annan är att domstolen mera »på fri hand» leder utvecklingen av ett rättsinstitut, där de praktiska förhållandena under tidens gång visat sig kräva andra lösningar och svar på flera frågor än lagskrivarna för sin del haft skäl eller tillfälle att ta ställning till. Att utveckla rättssystemet efter nya behov utan att alltid vara tvingad till konkreta lagstiftningsåtgärder hör till de uppgifter som en väl fungerande rättsordning måste kunna fullgöra inom vissa ramar — själva rättssystemet får inte vara statiskt utan måste innehålla ett betydande mått av dynamik. Som en hyllning till Högsta domstolen vid tvåhundraårsjubiléet har jag valt att beskriva hur domstolen under de senaste etthundra åren av sin verksamhet utvecklat institutet ställningsfullmakt från en början utan lagstöd och efter tillkomsten av ett allmänt lagbud till positioner långt utöver vad som en gång var lagskrivarnas intentioner, därför att denna utveckling har behövts för att anpassa institutet till nutida krav. Vad som särskilt intresserar är själva anpassningsproceduren - hur Högsta domstolen har gått tillväga för att lyckas bereda det nödvändiga spelrummet för det dynamiska elementet.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=