177 föra rättsutvecklingen vidare genom självständiga ställningstaganden i praxis. Denna fria rättstillämpning har somframgått varit särskilt påtaglig inomfirmarätten. Huvudtendensen har varit densamma inom andra delar av känneteckensrätten, såsom bl.a. domarna i målen om Skidfrämjandet samt Tenax och Tengor visat. Inomupphovsrätten framträder på liknande sätt kedjan av HD-avgöranden på brukskonstens område som betydelsefulla exempel på rättsutveckling genom praxis. En tolkningsstil som kan betecknas såsom fri får också sägas ha tillämpats vid ställningstagandet till Järnhandelns katalogsystem och av majoriteten i radiohögtalarfallet 1933. Utgången i industrimusikmålet 1958 framstår som en parentes mot bakgrund av de färska STIM-mål om hotellmusik, demonstrationsmusik och sjukhusmusik sombehandlats i 3.4. Såsom framgått har den immaterialrättsliga lagstiftningen i vårt land inte supplerats med en generalklausul mot otillbörlig konkurrens eller allmänna skadeståndsrättsliga principer. Den rättsutveckling som skett har väsentligen ägt rum inom ensamrättslagarnas formella ram, något som väcker intressanta frågan om och på vad sätt HD kunnat åberopa lagstöd för sin »fria» tillämpning. Härvid har det faktiska läget växlat och olika metoder tillgripits. I brukskonstmålen och fallet omJärnhandelns katalogsystem, där huvudfrågan var att bestämma kravet på verkshöjd, sattes spörsmålet omformellt lagstöd knappast på sin spets.^ I fallen om Tenax och Tengor* samt Skidfrämjandet uppnådde HD det materiellt önskvärda resultatet genom en medveten omtolkning av stadganden i varumärkeslagen. I Skidfrämjandetfallet uttalade HD-majoriteten härom uttryckligen, att den gjort en sådan omtolkning »i överensstämmelse med ordalagen och gällande rättsuppfattning».^ I andra fall åter har »grunderför ett stadgande åberopats. Exempel härpå utgör avgörandena omKF och A-Bilskolan samt även HD-minoritetens domi industrimusikmålet. Det svagaste lagstödet har otvivelaktigt förelegat inom namnrätten. HD:s metod i adelsnamnsmålen att motivera rättsskyddet med hänvisningar till gamla privilegieförfattningar med tveksam rättslig innebörd har kritiserats ovan under 6.2. I fråga om ideella föreningar har emellertid inte ens ett sådant formellt stöd kunnat åberopas. Antar man, såsom torde vara riktigt, att HD i dag erkänner en förbuds- och skadeståndssanktionerad ensamrätt till inarbetade namn för ideella föreningar och stiftelser, står man inför en nyskapelse i rättspraxis, som visserligen delvis kan stödas på analogier från den övriga känneteckensrätten men som saknar eget lagstöd. Här skulle alltså i svensk rätt faktiskt finnas en i rättspraxis utvecklad typ av ersättningsgill ren förmögenhetsskada utanför kontraktsförhållanden, vilken ej orsakas genom brott och saknar särskilt lagstöd. Såsom utretts i 5.2. var före nya firmalagen rättsläget i na» ^ Sc avsnitt 3.3. och 3.4. ** Se avsnitt 7.2. ’ Se avsnitt 6.1. Se avsnitt 5.2. och 5.3. 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=