RS 17

3 1. Inledning Några huvudpunkter i avtalsrättens europeiska och svenska historia 1.1. Uppgift och avgränsmng Ett köp är ett köp och ett lån är ett lån. Att dessa två transaktioner har något viktigt gemensamt framstod inte från början som något självklart. Det dröjde innan det utkristalliserades en allmän avtalsrätt, innan den abstraktion som avtalsbegreppet utgör behandlades som en separat rättsfigur. Köpet har alltid varit och är fortfarande i stor utsträckning den grundläggande avtalstypen. Det är i samband med regler om köp som grundläggande regler särskilt omavtalsslut (och även avtals ogiltighet) har givits och sedan i praktiken fått en mera generell tillämpning.' Men länge var t.ex. regler omköp stela och formkrävande. De riter och formler som krävdes för ett giltigt köp i den tidiga romerska rätten (mancipationsakten), kunde mte gärna duga för alla slags avtal. Genom handelslivets inneboende dynamik, på grund av det behov av enklare praktiska former för omsättningen som följde med en ökad handel, mte minst en ökad internationell handel, växte en modernare mindre formbunden avtalsrätt fram. Man höll sig alltså länge till de särskilda avtalen, avtalstyperna. I Sverige räknade man knappast före 1915 års lag om avtal och dess förarbeten med en allmän avtalsrätt. Belysande är uppläggningen av lagstoffet i 1734 års lag. I dess Handelsbalk fanns regler för köp, forsträckning, pant, borgen, lån, inlag (deposition), lega och hyra av sak, legohjon, bolag, sysslomän och ombudsmän. I jordabalken fanns regler omköp av fastighet, pant, städsel (arrende av hemman på livstid eller för vissa år till landbo) och lega (gällde främst gård och hus i stad). Men allmänna regler omavtal saknades. 1 I sin uppsats om »Avtals- och köprätt under 1900-talet» i anledning av 1734 års lags 250-årsjubileum skriver Jan Hellner: »Om man med hjälp av den jundiska litteraturen försöker bilda sig en uppfattning om utvecklingen av avtals- och köprätten i Sverige från tillkomsten av 1734 års lag framtill ' Föliandc verk citer.ts med angivande av endast törfattarnamn: Almquist, J. h.. Svensk juridisk litteraturhistoria, 1946. Anners, Fö, Fluropas rättshistoria, del2, 1972. Robinson, O. F., Fergus, T. D., & Gordon, W. M., An Introduction to European L.egal Historv, 198.5. Soltm, R., Institutionen. F.in Lehrbuch der Geschichte und des Systems des Römischen Privatreehts, 10 uppl. 1901. Sundeil, J.-O., Tysk paverkan pa svensk civilrättsdoktrin 1870-1914, 1987. Stavningen har moderniserats i citat ur äldre texter. ■ Sa är ju även fallet i moderna lagverk sasom Wienkonventionen 1980 (Förenta nationernas konvention angäende avtal om internationella köp av varor) och den amerikanska UniformCommereial Gode.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=