RS 17

173 därför, under uttrycklig hänvisning till departementschefsuttalandet och i nära anslutning till uttryckssättet i detta, i vissa avseenden ha frångått domstolens tidigare bedömning i Prestigemålet. Att en ny varumärkeslag trätt i kraft under mellantiden får anses ha haft en väsentligen formell betydelse; både den äldre och nya lagtexten var förenlig med båda uppfattningarna och den nya lagtexten innefattade i och för sig inte något nytt. Domsmotiveringen förefaller ge uttryck för en betydande förarhetsbundenhet. Starka sakliga skäl talar dock för den ståndpunkt HDnådde framtill. Såsom framgick av ett av Charasz i HDåberopat omfattande rättsjämförande utlåtande av den tyske varumärkesrättsexperten professor F.-K. Beier hade den internationella utvecklingen under 1960-talet gått mot en uppmjukning av varumärkesrättens territoriella begränsning. Varumärkesskyddet, vars huvuduppgift är att tillhandahålla ett individualiseringsmedel, har i allmänhet inte ansetts böra tjäna som rättstekniskt instrument för en konkurrens- och integrationshämmande marknadsdelning på internationellt plan.'^ Man torde våga utgå från att denna komparativa aspekt tillagts betydelse för HD:s bedömning. HD klarlade också hur man varumärkesrättsligt bör bedöma en här inte berörd sidofråga, nämligen Charasz’ förfarande att förse av honom själv färdigställda bruksanvisningar med märkena Polycolor och Polylock.''* Polycolor-domen står sig fortfarande och har hitintills väl överensstämt med den internationella trenden mot ökad rörlighet och minskade hinder i internationell handel.'^ Parallellimportfrågan är idag central särskilt i EG-rätten, ett ämne somdock inte skall beröras här. 8. HD:s betydelse för immaterialrättens hittillsvarande utveckling Praxisanalysen i det föregående har särskilt syftat till att belysa HD:s rättsskapande roll inom immaterialrätten och förhållandet mellan lagstiftning och rättsutveckling genompraxis. Undersökningen har dock bara avsett att söka ge ett grepp om huvudtendenserna och materialknapphet och andra omständigheter gör en betydande försiktighet i slutsatserna påkallad. Som sagts tidigare har undersökningen väsentligen begränsats till att avse spörsmål som gällt ensamrätternas räckvidd. Det står klart att man i de behandlade HD-domarna inte kan påvisa någon '' Se vidare Beier bl.a. i GRUR Int 1968 s. 8 tf. med hänv., M. Levin, Noveller i varumärkesrätt, 1990 s. 105 ft. '■* Polvcolorm.ålet har med särskild inriktning pä denna aspekt, gränserna för tillåtet åberopande av annans varumärke, behandlats av Bernitz i NIR 1981 s. 46 ff. Häromföreligger numera även fallet NJA 1988 s. 543 (NIR 1989 s. 233), Levi’s Jeans. Se bl.a. L. Pehrson, Varumärken från konsumentsynpunkt, 1981 s. 310 ff., dens., EGoch immaterialrätten, 1985, dens. i TfR 1989 s. 506 ff. Bernitz, Internationell marknadsrätt, 1980 s. 132 ff, 144 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=