172 Skandinavisk Henkel AS, som enligt avtal med Therachemie hade tillverknings- och försäljningsrätten för Skandinavien bl.a. för Polycolor- och Polylockpreparaten. Henkelbolaget hade därefter överlåtit ensamförsäljningsrätten i Sverige till en licenstagare, Parfymeri Trading AB. Charasz fälldes till ansvar i rådhusrätten men frikändes i hovrätten. HDfann enhälligt, men med skiljaktigheter i motiveringen, att Charasz’ import var varumärkesrättsligt tillåten. HD:s majoritet (JustRm Conradi, Bernhard, Hesser, referent, och Fredlund) gjorde följande inledande principuttalande om varumärkesrättens räck¬ vidd: »Av allmänna varumärkesrättsliga grundsatser följer, att en fabrikant, somförsett sina varor med sitt varumärke och fört ut dem på marknaden, ej kan hindra att varorna vid vidareförsäljning inom landet tillhandahålles under det av fabrikanten åsatta märket. Detsamma får anses vara fallet även när varan införes och vidareförsäljes i annat land, där fabrikanten åtnjuter skydd för sitt varumärke, i allt fall om varan till sin beskaffenhet överensstämmer med de varor som i detta land tillhandahålles under varumärket. I enlighet med vad somuttalats under förarbetena till varumärkeslagen bör i fråga om registrerat varumärke motsvarande gälla även när annan än fabrikanten registrerat varumärket i importlandet och kan sägas inneha registreringen såsomrepresentant för fabrikanten eller eljest på dennes vägnar. Detsamma bör gälla även när varumärkeshavaren på grund av koncernförhållande eller eljest intar en helt osjälvständig ställning till fabrikanten.» Majoriteten fann härefter, att Henkelbolaget intog en osjälvständig ställning i förhållande till Therachemie. Båda företagen ingick i Henkelkoncernen och Therachemie utövade en praktiskt taget fullständig kontroll över Henkelbolagets verksamhet. Parfymeri Trading ägde såsom licenstagare inte en mer vittgående rätt till varumärket än upplåtaren. Domens innebörd, jämfört med Prestigemålet, belyses av domsmotiveringen av dissidenten, JustR Regner. Denna åberopade i ett kort votumuttryckligen HD-majoritetens motivering i Prestigefallet och stödde ett motsatt slut i förevarande mål därpå att Henkelbolaget intog en så osjälvständig ställning i förhållande till Therachemie, att det fick anses »som omden svenska registreringen alltjämt gällde för Therachemie». Regners uppfattning torde ha varit, att man borde i aktuellt hänseende göra skillnad mellan helt osjälvständiga varumärkeshavare som Henkelbolaget och fristående generalagenter som Metronome. Genom denna metod att »distinguish the case» skulle utgången i Polycolormålet vara förenlig med HD-domen i Prestigemålet. Detsamma kan däremot inte sägas vara fallet med majoritetens domsmotivering. Det citerade principuttalandet synes i huvudsak inbegripa också generalagenter (»representant för fabrikanten eller eljest på dennes vägnar») och väl därmed även Metronome i det föregående fallet. Det upplystes nämligen i Prestigemålet, att rätten till märket Prestige i Sverige stod till Prestigebolagets förfogande, om Metronomes agentur skulle upphöra. HD-ma)oriteten torde
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=