14 Ja, den somskulle dra strå med kungen måste vara bittida uppe och adeln hade misslyckats. Men för kungen återstod nu att omsätta de befogenheter han hade fått genomFörenings- och säkerhetsakten i praktisk politik genomatt formulera de förordnanden somskulle ordna detaljerna i samband med inrättandet av Högsta domstolen och ett nytt organ - Rikets allmänna ärenders beredning — somskulle ersätta riksrådet vad gäller dess övriga funktioner. Detta arbete satte Gustav i gång med senast den 2 maj. Här finns inte plats att diskutera de intresSanta frågorna kring Allmänna beredningens tillkomst. Det skall bara kort nämnas att Johan Liljencrantz redan år 1786 för kungen utvecklat sina idéer om önskvärdheten av en administrativ omorganisation. Den skulle göra medlemmarna i kungens konselj till chefer eller »statsministrar» för var sitt departement, bl.a. för att på det sättet kunna avskaffa alla konseljer i särskilda ämnen, förutom vad gällde just justitie- och utrikesärenden. Att kungen kanske övertagit vissa av Liljencrantz’ idéer tycks framgå av hans första utkast till förordnande för den nya beredningen, där han skrev att »Det som felats i RådKammaren har varit at ingen af ledamöterna varit anförtrodd särskilta departement utompresidenten i kansliet». Utformningen av ett kungligt utkast till förordnanden för Högsta domstolen och Allmänna beredningen tycks ha påbörjats den 2 eller 3 maj, då Gustav III lade ut huvudlinjerna för Ahlman och bad honom utarbeta ett förslag till instruktioner för de båda nya inrättningarna. En vecka senare tycks kungen ha bett biskop Wallquist utarbeta ytterligare ett förslag på grund av hans egna, d.v.s. kungens, skrivna riktlinjer. Arbetet gick framoch tillbaka, men till slut - sent på kvällen den 13 maj - lämnade kungen alla handlingar i ärendet till biskopen med bestämd tillsägelse att utarbeta ett betänkande till nästkommande dag. Detta gjorde nu Wallquist. Han ingav den 14 maj en föredragningspromemoria som— i något av honom själv omarbetat skick - togs upp till diskussion på Haga den 15 maj av kungen, riksdrotsen Wachtmeister, riksråden BeckFriis och Fredrik Sparre, Låstbom, Ruuth, Wallquist samt — enligt biskopen - Håkanson och Ugglas. Här föredrogs vissa ändringar gentemot Wallquists promemoria och sedan togs ett beslut av kungen att utifrån denna promemoria låta utskriva förordnandet om Högsta domstolen och dagteckna det den 15 maj. Att Högsta domstolen sammanträdde för första gången den 19 maj i all enkelhet och utan ceremonier kan kanske delvis förklaras med att domstolens kompetens ännu inte hade fastställts. Domstolen själv beordrades av kungen att göra upp en förteckning över »Ärender som enligt RFs § 8 och Säkerhetsaktens 2 lära höra till Kongl. Maj:ts Högsta Domstols afgörande». Den listan ingavs till kungen den 22 maj och godkändes av denne samma dag med undantag för vissa ärenden, vilka han hänvisade till Allmänna beredningens kompetenssfär. Men den kanske viktigaste inskränkningen som kungen gjorde i Högsta domstolens lista från den 22 maj var att dra in den rätt sområdets justitierevision tidigare åtnjutit att öva uppsikt över domare och ämbetsmän. Den rätten ville kungen besitta ensam.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=