Dag Lindström VÅLD, FÖRTAL OCH FÖRLIKNINGARI STOCKHOLM1475-1625 1. Något om brottslighet som historiskt forskningsproblem Under 1970- och 80-talen har brottslighet tilldragit sig ett allt större intresse bland historiker, såväl internationellt som i Sverige. I den svenska forskningen har intresset främst riktats mot relativt modern tid, gärna med anknytning till industrialismens alternativt kapitalismens genombrott.' Sedan 1985 leder Eva Österberg forskningprojektet ”Bestraffade beteenden, normer och värderingar i det äldre svenska bondesamhället”, somalltså syftar till att studera brottslighet i Sverige också under äldre tid. Inomdetta projekt studeras även brottsligheten i några svenska städer (Arboga, Stockholm och Vadstena) från senmedeltiden fram till 1600-talets början. Denna uppsats har tillkommit inomramen för den delundersökning, som behandlar brottslighet i Stockholm under tiden 14751625.^ Här ska intresset koncentreras kring vålds- och förtalsbrott, en typ av brott som ibland har betecknats som brott mot person eller fysiskt respektive verbalt våld. Brottslighet i svenska städer under äldre tid är ännu ett tämligen obearbetat fält. I några äldre arbeten har brottsligheten dock kommenterats. Det är då främst våldsbrotten som har uppmärksammats. Såväl Hans Hildebrand, Sam Clason somHenrik Schiick anser att våldsbrott var mycket vanliga i senmedeltidens Stockholm.^ Dessa kommentarer bygger emellertid inte på några systematiska bearbetningar av källmaterialet, utan har en mer impressionistisk prägel. Den enda mer grundliga studien av brottslighet somrör svenska städer under äldre tid är Eva Österbergs uppsats Brott och straff i svenska småstäder under medeltid och vasatid. Svensk kriminalitet i europeisk komparation där domboksmaterial från Arboga och Vadstena har bearbetats. Denna studie bekräftar ' Fällström1974, Horgby 1986, Petersson 1983, Sundin 1976, Sundin 1977, Taussi Sjöberg 1981, Taussi Sjöberg 1986, Sveri 1974. För 1500- och 1600-taJens del finns ännu endast ett fåtal mindre undersökningar publicerade. Englund 1983, Larsson 1982 s 47ff, österberg 1982 s 46ff, österberg 1983, österberg 1985, österberg 1987. Jämför även Ylikangas 1976. ^ Hela undersökningen av brottslighet i Stockholmpresenteras tillsammans med Eva Österbergs undersökning av Arboga och Vadstena i ett manuskript som för närvarande är under publicering. ^ Clason 1903 s 149ff, Hildebrand 1894 s 456ff, Schiick 1940 s 249ff. Våldsbrotten har framhållits somde vanligaste brotten även i Arboga och Jönköping. Bergström 1909 s 117ff, Norborg 1963 s 373ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=