41 nämnda år beslöts. Några anteckningar i början av handskriften visar, att den vid tiden omkring 1600 - tillhört medlemmar av Stockholms magistrat.'^ Såväl i handskrifter av A-typ som i andra bibehölls den ursprungliga nationalitetsklausulen: det gäller omhs K, L, M, N, O, R och S samt den s.k. Trosa lagbok (n. 37 i Schlyters förteckning). Att denna bestämmelse, tillkommen under hansans genombrottstid, nu stod kvar, torde ha legat i Stockholmstyskarnas intresse, kanske också i den återupprättade unionskungamaktens, representerad av Kristofer. Den återges som synes i ett jämförelsevis stort antal 1400-talshandskrifter och främst i hs A:s ursprungliga version. Men endast några årtionden efter dennas tillkomst vart det av flera skäl dags att ändra nationalitetsklausulen, först i det stockholmska representationsexemplaret av lagen men också i 1400-talshandskrifterna P och X, sedermera allt oftare.'^ Brevet härom, daterat i Stockholm den 14 oktober 1471, är utfärdat av ärkebiskop Jakob Ulvsson och fyra biskopar, av riksföreståndaren Sten Sture samt nitton riddare och väpnare. Sedan kung Kristian, heter det här, med flera goda mäns och allmogens hjälp besegrats, hade menigheten här i Stockholm och i flera andra städer jämte allmoge från alla landskap beklagat sig över den skada, som Sveriges rike haft av att alla landets köpstäder skulle vara skyldiga att låta hälften av rådet utgöras av tyska borgmästare och rådmän, en anordning— med »tw twngamaal j sitiande Rad like mange aff hvan delen» - som »förrörda menighet och allmoge» icke återfunnit någon annanstans. Dessa ville därför icke tillåta, att någon utlänning skulle få sitta i städernas råd i Sverige: genomfördes detta icke genast, ville de våga liv och gods för att själva göra det. För att undvika ytterligare osämja och fördärv har brevutfärdarna därför förbjudit utlänningar att hädanefter »sitie antigie for borghamestere eller Radmen» eller inneha tjänst som tull-, stads- eller vårdskrivare. Staden skall styras av svenske, inländske män, som har i staden liggande grund. »Sveriges Clemma» jämte de närvarandes sekret vidfästes. Detta brev är ur flera synpunkter märkligt. Det förenklade stadsstyrelsen, eftersomantalet magistratsmedlemmar nu skars ner från 36 till 24 och skulle bestå uteslutande av svenskar. Uppenbarligen tog det tid, innan de nya bestämmelserna hann genomföras: de återges i jämförelsevis få —hs A, P och X— av det tjugutal medeltida handskrifter, somsärskilt tilldragit sig hithörande forsknings uppJfr HW1966, .s. XV, XVIII f. - Hs P utdämn.ir den omfångsrika paragrafen XX av konungabalken men föl|er annars nära hs A. Den har enligt uppgifter i volvmens början tillhört Knut Olsson Rosingius och också - vilket av Schlyter icke meddelas - Martin Olsson, »consul civitatis Stockholmensis», flitigt återkommande i Stockholms stadstänkeböcker 1.678-161.^. Flock 2-3 av Konungabalken har i hs D skurits bort, sannolikt därför, att de - hs D är ju tillkommen på 1300-talet — innehållit den ursprungliga, sedermera avskaffade föreskriften omtyskars representation i rådet. — Att tvskparagrafen i sitt ursprungliga skick bibehölls i hs K, l, osv. kan betyda, att de tillkommit före 1471, d.v.s. tore den tidpunkt, o. 1500, som Schlyter satte som senare tidsgräns. PRF 1, 172.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=