20 dessutom genom sin placering i handskriften tydlig karaktär av tillägg. Senaste datum för stadslagens tillkomst bör i stället, hävdade Holmbäck, vara den 7 februari 1365: den bjärköarätt, sombrevet för Ulvsby av detta datumomtalar måste åsyfta den nya stadslagen, icke den somomnämns 1349. Men närmare tidsbestämningar är möjliga. Lagen har — blir nämligen sammanfattningen — utgivits av Magnus Eriksson antingen januari 1355-november 1357 eller sommaren 1359-senhösten 1360: därefter kan tidsomständigheterna ha hindrat Magnus att syssla med lagarbetet. Det var också dessa, somgjorde, att stadslagen aldrig vart slutredigerad och högtidligen stadfäst, icke en gång för alla proklamerad och genomförd i rikets städer i kraft av en enda urkund, ett »originalmanuskript» utan efter mer eller mindre ursprungliga skrivarkoncept antagen i stad efter stad av det svenska riket.^ Stadslagens tillkomst och — begynnande - distribuering har alltså, med växlingar olika inlägg emellan, av forskare förlagts till tiden 1342—60. Stadfäst har den enligt senaste auktoritativa utsago (AW1966, s. LII) aldrig blivit. 5.2. Orden bjärköarätt och stadslag i medeltida brev och lagtexter med särskilt beaktande av kungabreven 1349 och 1365 Först bör härvid konstateras, att innebörd och förekomst av orden bjärköarätt och stadslag i senmedeltida källor givetvis är av intresse för den fråga det här bör gälla. Beläggen för orden stadslag och stadsrätt är för tiden framtill 1400-talets mitt mycket få och till innebörden obestämda. Norrköpings borgmästare, rådmän och borgare erhåller exempelvis 1384 mark omkringstaden »medh allomstadzrast». Något konkretare uttryckte sig drottning Margareta, då hon den 8 december 1400 bestämde, »at i Vazstena by ma vara ok blifva en kopstadh med stadz bok ok stadz rast». Någon för alla rikets städer gällande lag omtalade icke kung Erik, då han den 19 augusti 1403 åt Viborg i Finland gav den stadsrätt, »som stadz boghene j Vpsalomvtwijsar». Allmännare anvisningar gav kungabrevet av den 12 juli 1423, som omnämner såväl svenska städers »rxttebook» som Stockholms »stadhs book». Men den 22 februari 1444 talas det i ett kungabrev rörande Uppsala om »stadzrset», och den 19 maj 1446 får Gävle borgare av Kristofer »sådan stads lagh att haffua, nyttiaoch bruka, somandre wåra kiopsteder haffue här i wårth rijke Suerie och thee tillförne nutitt och hafft hafwa». Först på 1440- ^ Se Schlyter i SGL 11, s. L VII ff.; Ahnlund 1944, s. XI ff. och där angiven litteratur; Jansson 1944, särskilt s. 122 f. (jfr även Jansson 1954, s. 82); HW1966, s. XX ff. L V ff. - Holmbäck tillbakavisade tanken, att det vant stadslagen, somåsyftats i brevet för Jönköping 1349: med ytterligare argumentation anslöt han sig här till den tolkning av ordet bjärköarätt i Jönköpingsbrevet, som framlagts av Schlyter, Odhner och mig (1953, s. 454 ff., HW 1966, s. LXXIII). Wessén hävdade (HW1966, s. LII), att brevet gav Jönköpings borgare »rätt att nyttja Stockholms bjärköarätt sådan den nu är och framdeles kan bliva». - Att de tyska hansestäderna 9.9 1361 fick privilegier, somtycks strida mot åt Visby tidigare givna förmåner, saknar enligt Holmbäck (1966, s. L XII f.) betydelse för den fråga, det här gäller.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=