129 a) På den svenska översättningens baksida (DS nr 3696 a) finns två påteckningar. Den äldre av dessa lyder Om Suartorp j Rängna sokän och den yngre OmSuartorpa egor i Rengna. Det finns ingen direkt orsak att underkänna dessa uppgifter. b) Godset har innehafts av en person med det ovanliga namnet Salve. Att Svarttorp i Regna sedermera har innehafts av barn till en Salve framgår av breven 28/12 1337, 18/10 1350 och 7/4 1351. Brevet säger oss knappast någonting omSvarttorp i Vingåker (eller omHögsjögodset). Vad det egentligen berättar är att Svarttorp i Regna en gång hade innehafts av Svantepolk Knutsson, Matts Tyrnersson och en Salve. Brevets översättning till svenska följer i stora drag innehållet i den latinska versionen, dock utan att nämna att Salve var rätt ägare till Svarttorp. Däremot återger översättningen två gånger den latinska versionens försäkran att »Jngeualshuaruo» har legat under Svarttorp, den andra gången förstärkt med uttrycket ’förvisso och i sanning’. Den svenska översättningens språk låter sig väl förena med tanken att den, liksom utskriften, är gjord under 1500-talets senare del. D) Nästa gång Svarttorp i Regna nämns i bevarat brevmaterial är i två brev daterade 18/10 1350 u.o. respektive Bottorp (i Risinge socken, Finspånga läns härad): DS nr 4627—4628. DS nr 4628 är ett intygom4627.1 4627 byter Magnus Salveson bort Svarttorp till sin svärfader (socerus) Johan Holmgersson mot dennes jord i Vreäng {Wtertengh, Väräng)., också i Regna.Båda breven är bevarade i avskrift, såväl av deras latinska version som av deras svenska översättning.'^ Den svenska översättningen av de båda breven återges nedan in extenso, eftersom den inte tidigare tryckts. Den svenska översättningen följer till sitt innehåll i det stora hela den latinska versionen. Dock har den ett par smärre förtydliganden. I 4627 står i översättningen hafuer i frå migh afgå låtitt utan motsvarighet i latinet och i 4628 talas i översättningen om ett oryggeligitt (jorde byte), likaledes utan motsvarighet i latinet. Ordvalet i översättningarna pekar snarast på att de har tillkommit på 1600-talet. Flera av uttrycken är nämligen knappast att vänta i svenskt språk under medeltiden eller 1500-talet, exempelvis sorterande i 4627 och reffusion samt det sammansatta uttrycket klar och liusheet i 4628. E) Ett brev från 7/41351 Söderköping (DS nr 4705), utfärdat av en Nils Holmgersson och en Bengt Nilsson, tar åter upp bytet av Svarttorp mot Vreäng Svarttorp i Vingåker hörde på 1560-talet tillsammans med Högsjö under Benhammar (i Vallentuna härad i Uppland). Först 1637 hörde det under Fostorp (i Vingåker) och kom därmed under ätten Rosenstråle. Se Almquist, Frälsegodsen II: 1, s. 234, not 113. Magnus Salvesons hustru Kristina var dotter till Johan Holmgersson (se DS nr 4628). - Vreäng(en) var i senare tid en utjord norr om sjön Vreen och söder om torpet Skrämman (Ortnamnsarkivet i Uppsala, Sedessamlingar). Avskrifterna återfinns i handlingar från Lokala reduktionskommissioner, 13, Östergötland, nr 2, pag. 1740-1741, i Kammararkivet, Riksarkivet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=