106 straffningar. Susan Reynolds har också påpekat att det inte alltid har funnits en klar gräns mellan rättegång och förlikning. Enligt en notis i kämnärsrättens tänkebok den 24 oktober 1623 anklagade Simon Simonsons hustru, Anna, sin dräng för stöld. Samtidigt anklagade drängen sin husbonde för att ha bundit och slagit honom. EftersomSimon inte hade tillräckliga bevis för den påstådda stölden, sakfälldes han enligt Edsöresbalkens 21 kapitel till att böta 25 daler. Simon skulle också ge sin dräng några klädespersedlar i förlikning. Slutligen meddelas också att Simon och hans dräng förliktes inför rätten. Förlikningar har uppenbarligen spelat en stor roll när det gäller våld och förtal, även omdet naturligtvis inte går att säga ”hur stor” roll de har spelat. Det är också viktigt att komma ihåg att de förlikningar som nu har varit aktuella hela tiden har rört sig inomramen för rättsordningen och ingicks med rådsturättens goda minne. Det förekommer t o matt rådsturätten uppmanar parterna till förlikning eller väntar med sitt utslag till dess parterna har haft möjlighet att förlikas. Många av dessa förlikningar har inte heller kommit till stånd förrän målsäganden har dragit oförrätten inför domstol. Förlikningarna har tydligen kunnat ha vissa formella drag där t ex ett antal särskilt utsedda personer har övervakat och bevittnat förlikningen och ibland även deltagit i regelrätta förhandlingar och där ”brottslingen” efter förlikningen har fått ett skriftligt bevis på att en förlikning har kommit till stånd. Det var inte heller tillåtet att föra talan på rådstugan eller inför någon annan rättsinstans i ett mål som var förlikt. Förlikningarna behövde heller inte innebära att staden och kungen blev helt utan saköresintäkter. Förlikningarna skulle dessutomvara offentliga, de fick inte ingås i hemlighet. Omnågon hade ingått en förlikningoch ”i hemlighet har givit böter till målsäganden”, hade fogden, borgmästarna och rådmännen rätt att föra talan i detta mål som om de själva hade varit målsägande.I Gustav Vasas privilegier för Stockholm1529 slås det också fast att förlikningar inte fick ingås i hemlighet eller mot fogdens och rådets vilja.Det finns också flera exempel på att personer har dömts till böter p g a att de ingått hemliga eller otillåtna förlikningar. Den 2 september 1514 dömdes Peder Svensson till 40 marker i böter för att han hade gjort en hemlig förlikningmed Per Andersson, somhade kallat Peders bror Anders Svensson för en förrädare. Per Andersson dömdes då också till 80 marker i böter för detta förtal. Böterna efterskänktes emellertid efter det att flera personer hade bett för dem.’^° Enligt 1534 års saköreslängd betalade Karsten vintappare 3 marker i böter för en förlikning. Reynolds 1984 s 27, s 45. Stb 1622-1623 s 472. MEStL Rådstugubalken 10. PRF II 63:35. Stb 1514-1520 s 9. 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=