99 Den information som källmaterialet ger om förtalsbrotten är generellt sett mycket knapphändig. Det vanliga straffet för förtal var böter, men det finns också exempel på att förtal bestraffades med förvisning från staden. 1476 förvisades en kvinna som hade anklagat en dräng för stöld. 1477 råkade Jens Boks hustru Sigrid illa ut då hon hade kallat Ragnild Grågås för kättare. Hon och hennes dotter påstods ha haft samlag med samma man. Vittnen intygade emellertid att Ragnild redan hade svurit sig fri från denna anklagelse med 24-mannaed på häradsting. Eftersom flera kvinnor bad för Sigrid beslöts att hon skulle få behålla livet. I stället för att avrättas förvisades hon från staden och hotades med stupslagning omhon skulle återvända. Samma år stupslogs och förvisades också Örjan Nymans dotter Elsaby därför att hon hade kallat Per skinnares hustru ”hora”.^^ Numerärt sett var förtal länge en tämligen obetydlig brottskategori. Varje år dömdes några— men inte särskilt många—personer för förtal. Det rörde sig i allmänhet omupp till 10 stycken per år, eller ca 5-10%av den bestraffade brottsligheten. Mot slutet av 1500-talet blev förtalsbrotten emellertid vanligare. Det var inte fråga omnågon plötslig och dramatisk ökning, men från 1580-talet utgjorde de 10—20% av den totala brottsligheten. I absoluta tal var de grovt räknat 20 stycken per år. I 1606 års saköreslängd utgjorde förtal tomden största enskilda brottstypen. Det är inte möjligt att utifrån det tillgängliga källmaterialet tillfredsställande förklara detta fenomen. Det kan vara fråga om en förändrad attityd till förtal. En ökad känslighet för okvädanden kan ha gjort att de också i högre grad bestraffades. Men det kan också vara fråga omen faktisk ökning av förtalsbrotten. Fler personliga konflikter tog sig uttryck i okvädanden. Detta skulle i så fall kunna vara en följd av en reell ökning av de personliga konflikterna. I princip kan det också vara så att förtal, utan att upphöra att vara ett brott sombestraffades, efter hand sågs somett mindre allvarligt brott, vilket ledde till att det också blev vanligare i samband med personliga konflikter. Den som okvädade eller förtalade någon annan behövde inte längre råka lika illa ut. Något somskulle tala för det är att de exempel, som finns på att förtal bestraffades med förvisning från staden, står att finna vid undersökningsperiodens början. I så fall behöver ett ökat antal förtalsbrott inte vara en indikation på en ökad mängd konflikter. Liksomi fråga omvåldsbrotten går förtalsbrotten inte att knyta till kriminella eller marginella grupper i staden eller till ett fåtal notoriska bråkmakare. I stället tycks det i huvudsak vara stadens ”vanliga” invånare samt bönder och främmande köpmän, som har dömts för förtal och okvädanden. På samma sätt somett våldsbrott var allvarligare omdet begicks inför sittande rätt räknades även förtal som allvarligare om det skedde inför rätta. Böterna blev i detta fall högre än annars. Det finns också flera exempel på förtal somriktade sig direkt mot de styrande i staden. 1477 förvisades Lasse Piper från staden Stb 1474-1483 s 45 (5/2 1476), s 1111 (25 6 och 30/6 1477), s 119 (11/8 1477).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=