97 er eller i saköreslängder. Men det finns ett par exempel på att söner har begått våldsbrott mot sina fäder. Den 21 juni 1580 dömdes Joen Joenssons son Hans Joensson till döden för att ha slagit ihjäl sin fader. Han skulle ”för sådane ond misgärning smökes och brännes ihiel, andre sådene skaleker och boffuer till exempel, som icke wile ware sine föräldrer hörige och lydige. När Olof glasmästare skulle gifta sig med sin piga blev han på själva bröllopsdagen slagen i huvudet av sin son så att det blödde. Den 7 februari 1597 föll domen på rådstugan. Olaf bad då själv för sin son Bertil Olsson och det samtycktes att han skulle slippa undan med att böta 24 marker och undergå kyrkostraff för sitt brott. Föräldrar hade uppenbarligen inte heller rätt att hur som helst slå sina barn. Den 30 oktober 1584 stod Anders Bengtsson inför rätta, anklagad för att ha siagit ihjäl sin son. Detta fall har tydligen väckt starka känslor och uppfattats som mycket upprörande. Anders Bengtssons handlingssätt karakteriseras inledningsvis som stridande ”emoot all naturligh benägenheet”, emedan han ”icke såsomeen fader heller stiuffader nepst och agat hafuer utan såsomeen ochristen man och tyran honom /sonen/ mördeligen i hiel slagit”. Fadern försökte försvara sig med att han väl borde näpsa och straffa sin son, eftersom denne hade varit uppe på taket och betett sig illa mot demsom gick på gatan. När han gick upp på taket för att straffa sonen hade denna olycka hänt. På detta svarade rätten att omhan skäligen hade näpst sitt barn hade det varit rätt och riktigt gjort, men så somdet nu hade gått till hade han handlat oskäligt och okristligt. Därpå vittnade flera personer i rätten, bl a en granne somhade sett hur Anders Bengtsson komupp på taket och började slå sin son med ett tillhygge. Misshandeln hade fortsatt en lång stund. En av stadens bardskärare och den kvinna som hade svept pojken vittnade också att han var mycket dia slagen. Flera gånger anmärks att Anders Bengtsson hade handlat okristligt mot sin son.^^ När rätten avkunnade sin dom i denna sak hölls en lång utläggning om vad lagen tillät i fråga omaga och om hur föräldrar skulle behandla sina barn. Här förklaras att lagen säger att omföräldrar straffar ett barn och det dör i samband med agan, så ska de inte straffas med dödsstraff för det utan erlägga vådabot, eftersomen fader inte gärna dräper sitt barn med vilja. Rätten påpekade dock att ”ey måghe flere hugg een ett reknas för wådhe, och ey heller kan otillbörligh hämpngyrigheet ther före recknes”. I detta fall hade fadern handlat tyranniskt och omänskligt mot sitt eget barn. Det betonas också att det är en oerhörd skillnad mellan att ”christligen och tilbörligen” näpsa sitt barn till bättring och att somi detta fall ha ”såsomeen bödell ochristligen emot all naturligh kärlech, tållemodh och medhlidende ynkeligen och iämmerligen thet tagit aff daghe och icke sigh nöge latidt, att han nu een gong eller twå hafuer sigh thär upå trött sia- ’’ Stb 1578-1583 s 197. Stb 159^1599 s 102f. Stb 1584-1588 s 102ff. W93
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=