4. Inkvisitionen och häxorna John Tedeschi Genomatt nalkas ämnet för denna volym från en rättshistorisk snarare än etnologisk eller socialhistorisk synvinkel avser jag här teckna den allmänna rättsliga och byråkratiska bakgrund mot vilken problemet omhäxväsendet bör studeras. Min avsikt har alltså varit att undersöka domstolssystemets organisation och arbetssätt och inte att gå in på häxförföljelsernas socio-ekonomiska och folkloristiska implikationer. Följande tes rörande den typ av legal rättvisa som administrerades av den romerska inkvisitionskongregationen framstår måhända som en nyhet för en del läsare. 1 själva verket är kontrasten mellan den procedur som här beskrivs och praxis i de världsliga domstolarna på andra håll i Europa men också i Italien högst uppseendeväckande. I de processer som genomfördes av den romerska inkvisitionen var lösa anklagelser mte tillåtna och vittnena avgav sina berättelser under ed. För att förhindra anklagelser grundade på personlig fiendskap lät man den anklagade redan på förhand uppge namnen på dem han räknade som sina fiender. För att möjliggöra ett ordentligt försvar tillställdes den anklagade eller hans försvarare rättegångsprotokollen (med namnen på åklagarens vittnen utraderade). Processuell tortyr, som noggrant reglerades, tilläts bara sedan försvaret hade framlagt sin sak och där indicierna eller övrig bevisning var övertygande. Ingen regelmässigt förd mkvisitionsprocess började med tortyr. Särskilt i häxprocesserna tillämpades samtliga ovannämnda men också en del andra försiktighetsmått. Läkare konsulterades för att fastställa »corpus delicti«, dvs påvisa omsjukdom eller död hade en naturlig orsak, innan man accepterade antagandet att maleficium hade utövats. Letandet efter djävulsmärket var en okänd företeeelse i inkvisitionsprocessen, den anklagades känslolöshet, särskilt oförmågan att fälla tårar under förhöret, ansågs utan betydelse. Påstådda deltagare i häxsabbaten tilläts Inte namnge sina medbrottslingar, och uppgifter från En stor del av den forskning sompresenteras i denna uppsats bedrevs medan jag var Fellow vid the Institute for Research in the Humanities vid University of Wisconsin, Madison, under Läsåret 1976—77. En förkortad spansk version, ”Organizacion y Procedimientos penales de la Inquisicion Romana: un Bosquejo,” har publicerats i Angel Alcala (ed), Inquisidon espatiola y mentaluiaci inquisitonal (Barcelona: Ariel, 1984). Följande förkortningar används: BA (Bologna, biblioteca Apostolica Vaticana); Bodl. (Oxford University, Bodleian Librarv); BRB (Bibliotheque Royale, Bruxelles); TCD (Trinity College Library, Dublin). 6
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=