79 likaledes moderata England finner vi Richard Bernard somhävdar, att djävulens handlingar kunde skyllas på häxorna ”and they may bee said to doe, what the spirits doe, though their own words and deedes have no force in themselves to effect their wills...”' Framför allt kompenserade de prästerliga demonologerna sin försiktighet när det rörde skadlig trolldomgenomsina oupphörliga och bittra angrepp på dess ”goda” motsvarighet - den folkliga magin. De inte bara försökte få dödsstraffet tillämpat på dess utövare; de ansåg till och med att de hjälpsökande var straffvärda- i James Masons fall för ett och samma brott.^ Här tjänade som förebild den mest berömda av dem alla - kung Saul. Det finns nu också rikligt med belägg somtyder på att en stor del av de anklagade i häxerimålen var utövare av ”vit” magi - just de helbrägdagörare, spåmän och signare som spelar en sådan viktig roll i demonologierna. Det må vara att detta till en del berodde på den tvetydiga roll de spelade i sina egna samhällen, men den pastorala fientligheten vi har kunnat spåra i texterna har säkerligen också haft sin effekt.^ Vände sig det reformatoriska Europa mot sina lantliga trollkarlar, när det blev klart att evangelismens första fas inte hade undanröjt behovet av att anlita dem och att män och kvinnor återvände till sina ”vidskepelser” som hundar till gamla spyor (somHemmingsen argsint uttryckte det)?"’ Innan åtskilligt mer är känt om dessa aspekterna av häxförföljelserna vore det förhastat att dra slutsatsen, att den demonologiska opinionen hade en lugnande och mildrande effekt i de protestantiska områdena. Som motvikt till Praetorius fanns alltid en Benedikt Carpzov... När det gäller frågan omvad som var konfessionellt unikt i den protestantiska demonologin, är det nödvändigt att åter betona, att vi inte står inför klart motsatta åskådningar utan snarare rör oss med skillnader i betoningen. Tv om ’ Bern.ird, A ^unic to grarui /ury men^ s 160. ' Mason, The anatomic of sorcerte, s 92; jtr Bernard, A ^niiie to ^ratui jury men, ss 2.S4-2.S8; Platz, Kurtzer...Bericht, sig Gvii-Hii; Alber och Bidembach, Ein summa etlicher predigen, sig Ci-Cii. Fnstaka exempel som Ursula Kemp, som sa att hon kunde häva lortrollning men inte trolla själv (”unwitch...but not witch”) (.-t true an just recordc, oj...all the witches, taken at .S’. Oses, in the countrie of Essex, London 1582, sig A2) eller Joan Peterson, vilkens patienter kom till hennes rättegång för att vittna omhur hon botat {The Witch ofWapping...,, London 1652, s 3), finns från måns;a håll i Europa. För en allmän behandling av problemet se Richard Horsley, ”Who Were the Witches? The Social Roles of the Accused in the European Witch Trials", Journal of Interdisciplinary History ix (1979), ss 689-715; Richard Horsley, ”Further Refelctions on Witchcraft and European Folk Religion”, History of Religions xix (1979), ss 71-95; S Garret, ”Witches and Gunning Folk m the Old Regime” i j Beauroy et al (eds). The Vi’olf and the Lamb: Popular Culture in Trance from the Old Regime to the Twentieth Century (Saratoga, Gaht. 1976), ss 53-64; Tekla Dömötör, ”The Gunning Folk in English and Hungarian Witch Trials” i Venetia Newall (ed), Eolklore Studies in the Twentieth Century (Woodbridge, Suffolk 1980), ss 183-187. Bidragen till denna volymen beivser också denna fråga. Se särskilt Naess, nedan kap. 15 om sambandet mellan den kloka gumman och häxan. ^ Hemmingsen, Admonitio, sig F2: ”Incipiunt homines fastidiri panemiliumsuavissimumEvangelii, et cupiunt iterum satiari carnibus superstitionum, quas olim prae nausea eiecerant...”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=