49 intressant att notera, hur vissa katolska teologer senare tog upp Spees idéer och glömde bort dem, som hade föregått dem. Det mest slående fallet är NicolasSylvestre Bergier (1718-1790) i en artikel ’Sorcellerie’ i det teologiska lexikon som ingick i Encyclopedic méthodiqne.^~ Han ger tre definitioner av ’trolldom’ och säger om den tredje: ”Vanligt folk menar med ’trollfolk’ sådana som om natten flyger genom luften till avlägsna platser, där de tillber djävulen och hänger sig åt dryckenskap och lusta. Detta är i själva verket en grundlös illusion: den så kallade ’häxsabbaten’ är en själslig sjukdomsomförorsakas av vissa droger som de använder, som söker sig dit. Detta är bevisat med säker erfarenhet,” säger Bergier och anför som stöd Malebranche.*^' Det må så vara, men när han lägger hela ansvaret på det olärda folket glömmer han verk av teologer, inkvisitorer, domare och ämbetsmän, vilka somvi såg gjorde stor affär av sin lärdom och beskriver ’sabbaten’ i alla dess gräsliga detaljer. Bergiers uppfattning är lik den hos andra katolska teologer och filosofer på 1700-talet. Men den återspeglar inte det som verkligen hände från slutet av det femtonde till början av det sjuttonde århundradet, dvs den diaboliseringsprocess vi har beskrivit och som komatt påverka vanligt folks föreställningar. Det är emellertid också fallet, att undersökningar av folktraditionen ofta visar, att äldre idéer rörande personer somstod i direkta relationer med häxorna och ledde deras handlingar etc, avvek från den teologiska tolkningen, somförutsatte ett konstant beroende av någon demon i kroppslig skepnad och med bestämda attribut. Jag kommer därmed till mitt slutliga mål, nämligen att visa hur det med början i en grupp förkristna föreställningar och trossatser som vidarefördes bland folken i den klassiska kulturen, skapades begrepp och förställningar med en kristen, teologisk innebörd, som genomgick en utveckling i åtminstone två faser och som med tiden blev uttunnade och avvisade i sina ursprungliga former. Det fanns säkerligen vid mitten av 1800-talet landsbygdssamhällen till och med i Västeuropa, som dominerades av skräcken för häxor och trollkarlar.^^ Det är också känt, att det berättigade i tron på att vissa personer med djävulens hjälp kunde göra ont försvarades och exemplifierades av folk i god tro^"’ och Eticydopeäte méthodique. Théologic par M. I'Ahhe Bergier, Chauoiue de I'Eglise de Paris, et Confesseur de Monsieur, Frére du Roi 111 (Paris 1790), ss 322b-524a. Bergier, 111, ss 522b-523a. T'orlattaren menade att det mte var nagon tvekan omatt det hela var ett påhitt av djävulen, som uppstått bland barbarerna i norr oeh trängt ner till 'nos climats’. Han hänvisar till Leibnitz utsaga, att det enligt von Spee inte fanns ett enda fall, där någon dömd person med säkerhet kunde säga att han haele deltagit i sabbaten. Se Dr A Constant, Relation sur une épidémie d'hystero-demonopathie en 1861 (2 uppi Paris 1863). Här beskrivs hur de sjukdomar, som drabbade barnen i Morzines (Haute-Savoie) tillskrevs en illa omtvekt cure, som pästt>tls vara anförare för en grupp trollkarlar (ss 40f). Tissot (ss 544-89) ägnar fallet stor uppmärksamhet. Det finns populära redogörelser av tämligen missledande natur, t ex 1 Bertrand, La Sorcellerie (Paris 1912) i en samling med titeln Rehgiotis et sciences occultes.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=