RS 13

30 ’den somflyger’: formerna volucra och volucres användes omsirener, häxor och flygande väsen i allmänhet.^ Det spanska ordet, både i dess maskulina och feminina form, finns emellanåt och redan från äldsta tid med ett o i stället för ett broxa förekommer i aragonesiska och katalanska texter och i ett latinskt arbete av Martin av Arles om häxorna i Navarra/ Men formen bruxa blir så småningom allmän och kan dokumenteras överallt i litterära och teologiska källor från 1400- och 1500-talen; också i uppslagsverk och lexikon ges dess motsvarighet på andra språk och förslag till etymologier, vilka emellertid inte har vunnit anslutning. Den bäst kända referensen i tidiga litterära texter är i prosadramat La Cclcstina (omkr 1500), där den gamla gumman talar tdl Pärmeno om hans moders framstående egenskaper och berättar hur ”de anklagade henne för att vara en häxa” eftersom hon ertappades en natt vid en korsväg, där hon med ljus i handen grävde upp en handfull jord.* Andra texter från samma eller något senare tid använder termer som betraktas som synonymer. Så säger till exempel Frav Juan de los Angeles att ”Jeremia jämför världen och köttet med larniac, vilket enligt mångas uppfattning är det vi kallar brujas eller hechiceras (trollkvinnor), latinc striges vel sagas, som omnatten söker upp dibarn för att suga blodet ur kroppen på dem och döda dem med sina fördömliga konster.”*^ Denne författare som skrivet i slutet av 1500-talet (boken komut i Madrid 1607) inför inte bara klassiska termer som jämförelse utan hänvisar också till bibliska texter, vilkas relevans här är tveksam. Ordet bruja fortsatte att skrivas med ett .v framtill slutet av 1700-talet. Det är signifikant, att det tidigare också betecknade en sorts uggla, en nattfågel." Fiäxgestalten är välkänd för de klassiska författarna från den spanska guldåldern; men både Cervantes, Lope de Vega och Francisco de Quevedo nämner henne med en viss ironi eller skepsis rörande hennes makt. Andra mindre kända författare betonar också draget av falskhet och oäkthet. Till exempel i La Mosquea av den komisk-episke poeten José de Villaviciosa (1589-1658) tilltalas en skräckinjagande figur med följande ord:'" ^ Ovidius, Fast. 6, 131: ”sunt avidae volucres”. Hans beskrivning av striga är mycket klar. ^ Dicaonario critico...\, ss 530a, 531a. ** ed. Julio Cejador, 1 (Madrid 1913), akt 7, s 243. Obras misticas del M R P Fr. Juan de los Angeles, del 2, Nueva biblioteca de autores espanoles, 24 (Madrid 1917), s 56a. jeremia 4:3 talar omlamiae (i Vulgata): dessa blir ibland förväxlade med häxor, men var enligt flera författare fabeldjur av särskilt slag. Dio Chrvsostomos i Or. 55, 10 (ed. H Lamar Crosby, 4 (London - Cambridge, Mass. 1962), ss 388f), säger att barnpigor brukade skrämma barnen med berättelser om lamiae. " Diccionarto de la lengiia castellana. känd som 'de autoridades'. 1 (Madrid 1726), s 692a, ger detta ord en obsolet innebörd. De moderna lexikon som ger mest upplvsnmgar är, förutom Corominas: Diccionario bistorico de la lengua esparwla 11 (Madrid 1936), ss 373b-376b; Samuel Gili, Tesoro lexicograjico 1492-1726. fasc 11, litt B (Madrid s d ), ss 278c-379a. Canto 5: Poetas épicos 1 i Biblioteca de autores espanoles, 16, s 593a: en anspelning pa häxornas pastadda vana att smör)a m sig och suga blod.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=