199 ungerska allierade. Några av dessa uppror utgick från adel och bönder i de norra delarna, andra iscensattes av de transsylvanska furstarna, som också deltog på den protestantiska sidan i det trettioåriga kriget. Under 1600-talets två sista decennier drevs turkarna ut ur Ungern av huset Habsburg och internationella trupper, men detta medförde bara att hela landet, inklusive Transsylvanien, nu blev en del av den habsburgska monarkm. Det växande motståndet mot detta nya och alltmer centralistiska främhngsvälde utlöste det befrielsekrig, som leddes av furst Ferenc Råköczi (1703-1711), och som slutade med ett förödande nederlag. Om VI nu åter granskar våra tabeller, börjar fluktuationerna få en innebörd: häxförföljelserna tenderade att öka under fredsperioderna efter att krigen eller upproren slutat (vanligen med nederlag) och man hade några lugna år att vänta.'° Förföljelser i större skala kom igång under senare delen av 1500-talet med en första topp på 1580-talet, den korta fredsperioden efter de dödliga turkiska anfallen och det heroiska motstånd, som hindrade fortsatt turkisk expansion. Därefter sjönk förföljelsernas nivå under de 15 åren av krig med turkarna (1591-1606) och Stephen Boeskais uppror mot habsburgarna (1604-1606). En ny intensifiering av häxjakten kom på 1620-talet, vilket tycks motsäga hypotesen om ett samband mellan fredsperioder och häxförföljelser (detta var det årtionde när fursten av Transsylvanien, Gäbor Bethlen, inledde tre fälttåg mot Österrike och därmed tog del i det trettioåriga kriget, allt i avsikt att förena norra Ungern med Transsylvanien). En närmare analys kan dock ge en tillfredsställande förklaring till denna motsägelse. En mer detaljerad statistisk serie, där man också tar hänsyn till den geografisk fördelningen, visar att också i detta fallet de flesta rannsakningar hölls vid tider och på platser, som inte berördes av krigen. Å andra sidan finns det särskilda anledningar till en ökning av antalet processer: Bethlens lagstiftning mot bäxor 1614," jämte efen allmänna stämningen under kriget, som i Tyskland ledcie till häxförföljelser av dittills okänd omfattning.'" En ny våg av förföljelser i Ungern kan iakttas på 1650-talet efter det trettioåriga krigets slut. Men den första dramatiska ökningen kom, när landet äntligen blev kvitt de turkiska inkräktarna och de ständiga krigen mot turkiska trupper: efter 1690 fördubblas antalet anklagade häxor i de olika domstolarna. En andra Fxcmpict Ungern ger .rllts.i ytterligare argument mot Trevor-Ropers tes att häxförtöljelserna war en tl\rekt föl|d av 1300- oeh 1600-talens religionskrig, The European Witch-Craze oj the 16th and 17th Centuries (Harmondsworth 1969), ss 67-76. H.ixjakt p.tgiek under fredstid oeh minskar under krigsåren i t600-talets I ranehe-Comte: William Monter, Witchcraft in France and Switzerland. The Borderlands during the Rejorrnation (Itliaea-l.ondon 1976), s 81; samma utveekling i Cambrésis: Marie-Sylvie Dupont Bouchat et al, Prophetes et sorciers dans les Pays-Bas XVI.e- ,V\7//.e siecle (Paris 1978), s 177; |tr Jean Delumeau, La peur en Occident XI\':e-.\\’ll:e siecles (Paris 1978), s 358. " S. Szilagyi (utg), F.rdelyi ors/.aggyiilesi enilekek (Budapest 1876-1898), VI, s 413. '■ Jfr Trevor-Roper, ss 83-85; H C F.rie Midelfort, Witch Hunting in Southwestern Cerniany, /567-/6.SV (Stanford 1972). 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=