190 Canon episcopi (omkr 900) av Reglno av Priim, abbot i Trier, senare (omkr 1140) av Gratianus av Bologna medtaget i Corpus Juris Canonid, vilket gav det status av kanonisk rätt. Denna ålderdomliga text blir i ljuset av vad vi presenterat ovan plötsligt genomskinlig, så att vi kan se genomden teologiska slöjan och fånga den folkliga kulten i dess ännu inte diaboliserade form: Biskopar och deras medhjälpare måste vinnlägga sig om att med all kraft utrota från sina församlingar den onda spådoms- och trolldomskonsten som uppfunnits av djävulen... Det bör också nämnas att vissa onda kvinnor, förledda av djävulen och bedragna av demonernas illusioner och skenbilder, tror sig rida om natten på vissa djur tillsammans med Diana, hedningarnas gudinna, och en oräknelig mängd kvinnor, och i nattens tystnad tillryggalägga stora avstånd på jorden, och lyda hennes befallningar som vore hon deras härskarinna, och kallas till hennes tjänst vissa nätter. Men jag önskar, att det vore de som gick under i sin otro och inte lockade så många med sig i förstörelsen. Ty en oräknelig mängd, sombedras av denna falska uppfattning, tror detta vara sant, och begår därmed hedningarnas fel, när de menar att det finns gudomlighet och makt annorstädes än hos Gud. Därför bör prästerna överallt i sma kvrkor enträget predika för folket, så att de får veta att allt detta är falskt och att sådana spöksyner inges de otrogna inte av de goda utan av de onda andarna. Sålunda förvandlar sig Satan själv till en ljusets ängel, och när han har fångat en fattig kvinnas själ så att hon underkastar sig honom i otro och villoläror, då omformar han sig till olika arter och liknelser av vissa personer och bedrar deras sinnen, som han har tillfångatagit och visar upp ting, glädjerika och sorgliga, och personer, både kända och okända, leder dem på bedrägliga vägar, och medan bara själen upplever detta, tror den avfällige att detta händer inte andligen utan kroppsligen. Vemär den som inte har letts ut ur sig själv genom drömmar och nattliga syner, och ser mycket medan han sover som han aldrig ser i vaket tillstånd? Vem är så enfaldig och fåkunnig att han tror att allt detta somsker i anden har skett med kroppen? Och fördenskull, den som tror att någonting kan skapas, eller att någon varelse kan omformas till något bättre eller sämre eller förvandlas till någon annan art eller liknelse utomav Skaparen själv, han är utan tvivel en otrogen.'* Här cit efter Alan C Kors & Edward Peters (eds). Witchcraft in Europe 1100-1700: A Dockmentary History (Philadelphia 1972), ss 29-31.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=