166 med och sa, att hon hade låtit döpa den tillsammans med mig, och att hon hade låtit läsa nio mässor över den och hade fått den välsignad.”Sådana sedvänjor, som tidigare hade brännmärkts som vidskepliga av St Bernardino av Siena, speglar troligtvis inte bara hur lokala ”hedniska” föreställningar och bruk införlivas, utan också katolicismens folkliga och lokala förankring före motreformationen. Med hänsyn till det resonemang som utvecklades i föregående avsnitt är det därför så mycket mera påkallat att granska, hur inkvisitionen under hundraårsperioden efter det tridentinska mötet reagerade på förekomsten av dessa trosföreställningar. När de först stötte på benandanti omkring 1575-80 var inkvisitorerna förbryllade. Benandantis strider med häxorna, deras färder om natten, deras storartade ”kapten”, alla dessa element i deras historia påmindeomsabbaten. Envist försökte inkvisitorerna finna beröringspunkter mellan sabbaten och detta utomvärldsliga slagfält. Under svåra förhör började benandanti bli tveksamma. Deras bild av sig själva var fragmentarisk, och när de sattes under press för att ge en redogörelse för sig själva som var tillräckligt sammanhängande för att övertyga inkvisitorerna om att de verkligen for till striden men att de inte själva var häxor, då syns de ha börjat improvisera och bygga på sin kunskap om andras tro. f. Vem lärde dig att gå med i benandantis sällskap? s. En himmelens ängel. f. När trädde han fram? Hur såg han ut? s. Han såg ut som en ängel, helt av guld som dom på altaret, och han kallade mig, och min ande for ut. f. Vad lovade han dig? Kvinnor, mat, dans eller vad? s. Han lovade ingenting, men de andra dansade, och jag såg eftersom vi slogs med dem. f. Fick inte ängeln dig att tillbe honom? s. Vi tillber honom som vi tillber Vår Herre Jesus Kristus i kyrkan, f. När han kommer till synes, sitter han då på en tron? s. Vi kommer alla fram på samma gång och han står nära vårt standar, f. För ängeln dig dit där den andre sitter på sin tron? s. Men han tillhör inte vårt sällskap. Gud bevare oss från att ha med den falske fienden att göra! (Ger efter:) Det är häxorna som har sä fina troner. f. Har du sett häxorna vid den fina tronen? s. (upprört:) Nej, vi bara slåss! f. Vilken är den vackraste ängeln, din eller den på den fina tronen? s. Har jag inte sagt att jag inte har sett de där tronerna? (Ger efter:) Vår ängel är vacker och vit, och deras ängel är svart och är Djävulen. Ginzburg, Benandanti, s 24. ’■* Ibid, s 223—4 (min kursiv.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=