102 vid provinstribunalerna. Där saknades ofta alla bekvämligheter, vilket framgår av klagomål från fångarna och av de upprepade försöken från Rom att få en bättring till stånd. Inte mycket kan sägas för att mildra bilden av det jordiska helvete som var galärernas värld. Liksom varje sjöfarande nation vid Medelhavet dömde kyrkan många av sina lagöverträdare till detta straff.^^ Källmaterialet antyder, att galärerna ansågs vara ett lämpligt straff för demsomdömts för särskilt allvarliga och perversa brott: grova gudsförsmädare somhade trampat under fötterna kyrkans centrala dogmer, ärkekättare, korrumperade domare, trollkarlar somgrovt hade missbrukat altaret och sakramenten, de som brutit sig ut ur fängelser, falska vittnen och menedare, och svaranden somvarit motvilliga och undanflyende vid rättegången.^^ Kyrkan hade högre krav på präster än på lekmän. Följaktligen BAV, Barb.lat. 6334, fol 38, brev 14 februari 1626 från kongregationen i Romtill inkvisitorn i Rimini; ibid, fol 42, brev 21 februari 1626 från d:o till biskopen av Lucca, med order ombekvämare fängelse för två kvinnliga ”sortileghe” som anklagats för mordförsök. Dessvärre saknas för Italiens vidkommande någonting jämförbart med Paul W Bamfords Fighting Ships and Prisons, the Mediterranean Galleys of France in the Age of Louis XIV (Minneapolis 1973) eller Ruth Pikes Penal Servitude in Early Modern Spain (Madison 1983). Jfr också av dens, ”Penal Servitude in Early Modern Spain: The Galleys”, The Journal of European Economic Flistory 2 (1982), ss 197-217. Man kan emellertid med stort utbyte vända sig till Alberto Tenetis talrika studier om 1500-talets sjöfart, t ex hans ”Gli Schiavi di Venezia alla fine del Cinquecento”, Rivista stonca italiana 67 (1955), ss 52—69. En ytterst viktig källa rörande livet på galärerna under 1500-talet är Cristoforo Canale, Della Milizia Marittima, ed. Mario Nanni Meocenigo (Rom 1930), skriven omkring 1540, ett eller två år innan Venedig övergick från värvade roddare till straffångar. Denna reform planerades av Canale, Provveditore Generale delPArmata, som dog 18 |uni 1562 under strid mot sjörövare från Barbareskkusten. Omdenne lysande sjökrigsteoretiker se ATenenti, Crostoforo de Canal. La Marine Vénitienne avant Lépante (Paris 1972). Omden påvliga flottan se Alberto Guglielmotti, Stona della Marina Pontifica, 10 vol (Rom 1886), särskilt VII, ss 195 ff om bestämmelserna rörande fångarna ombord på galärerna, deras klädsel, utspisning, arbeten i hamn etc. Omde turkiska slavar som utgjorde en stor del av besättningen på kristna båtar under 1500och 1600-talen samt deras möjlighet att köpa sin frihet se A Bertolotti, ”La Schiavitu in Roma dal Secolo XVI al XIX”, Rivista di Discipline Carcerarie 17 (1887), ss 3^1; Jean Mathieux, ”Trafic et Prix de 1’Homme en Mediterranée aux XVIIe et XVIIIe Siécles”, Annales E.S.C. 9 (1954), ss 15764. Den bästa nya framställningen hos Andrea Viario, ”La pena delle galere Veneziane” i G Cozzi (ed). Stato, societa e giustizia..., ss 377-48. TCD, MS. 1226, fol 316, dompå tre år vid galärerna fälld 13 oktober 1581 i Milano mot Giovanni Francesco Castiglione för gudsförsmädelse och helgerån. Se också TCD, MS. 1228, fol 218, dom på sju år vid galärerna (”remigando nel pane del dolore”) fälld i Rom mot Guido Ricci da Monte Alcino för tvegifte och bruket av falska vittnen; TCD, MS. 1224, fol 217, dom20 september 1567 mot Jammone de Mina i Faenza. Han hade upprepade gånger förnekat kätteri men till sist bekänt under tortyr. Somett ”essempio alli ostinati et renitenti al confessare la verita”, fick han femår vid galärerna; ibid, fol 211, dom20 sept 1567 mot Don Hieronymo del Pozzo, präst i Faenza, som undslapp galärerna till följd av sin svaga fysik och dömdes ”ad essere immurato perpetuamente”; TCD, MS. 1225, fol 294, dom i Verona 11 september 1580 på sju år vid de venetianska galärerna mot Giacomo dell’Amingella de Brenzon, en bigamist som hade sökt fly ur fängelset. Den senare omständigheten nämns i flera andra galärdomar; TCD, MS. 1227, fol 139, dom31 maj 1582 mot Joannes Pilutius de Castro Julianelli, som fick sju år vid galärerna för att han utan grund åtalat fyra kvinnor ”sub praetextu quod essent striges”; Pastor, ”Dekrete”, s 531. 84 86
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=