Göran Lantz 138 Både Vitoria, Suarez och Grotius är i sak eniga omvillkoren för ett rättfärdigt krig. De tar alla sin utgångspunkt i en för alla i naturtillståndet given rätt till bestraffning (punitio) av en liden orätt, en rätt att återtaga (recuperatio) det frånrövade och en rätt till självförsvar (defensio). Eftersom recuperatio kan inordnas under antingen punitio eller defensio, beroende på hur vitt det tolkas, kan man säga att huvudvillkoren för ett berättigat krig är antingen punitio eller defensio. Robert Regout anser analogin med straffrätten vara huvudmotivet i 1500-talets katolska diskussion omjustumbellum (La doctrine de la querre juste de saint Augustin a nos jour d’apres les théologiens et les canonistes catholiques, Paris 1934, sid 271). Och han anser detta hänga samman med beroendet av Thomas av Aquino. Det är nog riktigare att påstå, att det i första hand är fråga om ett beroende av Augustinus, som ju har en mera renodlad starffmotivering för det rättfärdiga kriget än vad Thomas har. Det är såvitt jag förstår rätten att bestraffa som är den starkare rätten av de båda. Dvs rätten att bestraffa en orätt kan innefatta rätten att försvara sig mot en orätt, men inte tvärtom. Både defensio och punitio visar sig kunna tolkas mycket vitt, men det är klart att det är rätten att bestraffa som medger de mest långtgående befogenheterna att intervenera i främmande stater (exempelvis då det föreligger förbrytelser mot naturrätten som kannibalism eller människooffer). Grotius sträcker sig så långt, att han accepterar rätten för en furste att bestraffa en orätt varhelst den skett i världen, under förutsättning att han själv inte gjort sig skyldig till motsvarande orätt (De jure belli ac pacis, 2, 30, 3; 2, 20, 7: 1; 2, 21, 3). Pufendorf skiljer sig nu från sina tre föregångare framför allt därigenom, att han är mycket mera försiktig med att föra in rätten till bestraffning som motivering för ett berättigat krig. Han tar i stället sin utgångspunkt i en i naturtillståndet given rätt till självförsvar. Hans tre uttryckliga villkor för ett rättfärdigt krig är, att det är fråga om (1) att försvara det som är vårt (quae nostra sunt defendere), (2) att hävda anspråk (debita extorquere) på det man har rätt till och (3) att återtaga det frånrövade (injuste erepta recuperate) (Dejure naturae et gentium, 8, 6, 3). För Pufendorf är rätten att straffa något somuppstår först i staten. Han definierar straff så, att det endast kan föreligga i en positiv rättsordning. Ett straff skall enligt definitionenvara(1) tillfogat av den somhardenhögsta makten, (2) vara proportionellt mot gärningen, (3) ske mot delikventens vilja och (4) ske till följd av en begången orätt (JNG, 8, 3, 4). Det är tydligt att ett krig inte kan uppfylla de två förra villkoren, endast de två senare. Dessutom är straffets syfte enligt Pufendorf inte sonande eller vedergällning utan förbättring, skydd och avskräckning, och åtminstone det förstnämnda syftet är något somett krig inte kan fylla. Pufendorf förnekar uttryckligen att krig kan uppfattas i analogi med bestraffning. (JNG, 8, 3, 4; 8, 3, 7; 8, 6, 7).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=