RS 11

39 Kvinnligtronföljd Hennes Majestät Drottningen den 13 maj 1979 hade nedkommit med en son, som skulle få namnen Carl Philip Edmund Bertil, skulle komma att kallas Carl Philip samt skulle tituleras hertig av Värmland, blev nämligen frågan om en ändrad tronföljdsordning betydligt känsligare än vad som tidigare kunde sägas ha varit fallet. Prins Carl Philip föddes otvivelaktigt i hägnet av den då fortfarande oförändrat gällande SO. Genom det andra riksdagsbeslutet 7 nov 1979 i tronföljdsfrågan kom han att berövas sin genom födseln intagna ställning såsom den till tronen närmast berättigade. (Som en från rättskulturell synpunkt intressant jämförelse må nämnas, att 1952 års motionärer önskade arvsrättens utsträckning till kvinnolinjen utan att de dåvarande manliga tronpretendenternas rätt åsidosattes.) Att den retroaktiva effekten av ett visst beslut blott drabbar en enda person saknar betydelse, i varje fall från principiell och kvalitativ synpunkt. f. En given fördel med ett bibehållande av den agnatiska tronföljdsordningen var, att behov av övergångsbestämmelser givetvis icke behövde uppstå, vilket däremot kunde bliva fallet vid förändringar. Helt allmänt kan sådana bestämmelser icke sällan visa sig vara vanskliga att utforma på ett från olika synpunkter fullt tillfredsställande sätt. Som av det föregående framgått talade vissa historiska, statsrättsliga, lagstiftningstekniska, försvarsförvaltningsrättsliga och i någon mån även namnrättsliga aspekter till förmån för ett bibehållande av den fram till 1 jan 1980 gällande agnatiska tronföljdsordningen. Starkast framträdde utan tvekan retroaktivitetssypunkten, vars åsidosättande måste betecknas som ytterst anmärkningsvärt. Mot ett fasthållande vid ett agnatiskt system talade först och främst ett i vida monarkistiska kretsar djupt känt behov av att konsolidera det rådande statsskicket genom att vidga tronrätten. Därtill kommer vissa tämligen vaga och grumliga samt följaktligen kontroversiella könsjämställdhetsresonemang, vilka i sammanhanget närmast kan betraktas som en säkerligen av taktiska skäl betingad men i sakligt hänseende tvivelaktig form av ideologisk »överbyggnad» på den betydligt klarare och lättbegripligare behovsaspekten. Min inställning är nämligen den, att könsjämställdhetstanken blott utgjorde en av de många frågeställningar somägde relevans vid ställningstagande till frågan omlämplig tronföljdsordning. Anledning gavs även till bestämda tvivelsmål, huruvida könsjämställdhetssynpunkten vid närmare påseende kunde betraktas som en av de från saklig synpunkt hållbara argumentationslinjerna. Under inga omständigheter har några »sakliga skäl» av den i sammanhanget (grundlagstiftning) av JK och riksmarskalksämbetet åsyftade typen talat för ett åsidosättande av det principiella retroaktivitetsförbudet. 2. Det återstår närmast att i korthet beröra en del fördelar och nackdelar med olika typer av tronföljdsordningar, innefattande kvinnlig tron-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=