RS 11

Kvinnligtronföljd För vidmakthållandet av en levande symbolik torde förmedlarens utbildning, kunskaper och ställning inom försvarsväsendet ej kunna frånkännas betydelse.-® d. En agnatisk tronföljdsordning har ansetts trygga dynastins yttre och inre sammanhållning, vilket icke minst med hänsyn till traditionsvärde och nationell symbolik kan vara betydelsefullt. Härigenom kunde åtminstone tidigare undvikas besvärande problemi namnrättsligt hänseende (jfr 1 och 6 §§ namnlagen 11 okt 1963, nr 521). Även med den nuvarande namnlagen 24 juni 1982 (nr 670) synes kvinnlig tronrätt kunna medföra komplikationer, som rimligen ej hade kunnat uppstå vid bibehållande av ett agnatiskt system. Vid remissbehandlingen sade sig riksmarskalksämbetet dela utredningsmannens uppfattning, att en reglering i framtiden kunde komma att krävas i fråga omsläktnamn för de barn som föddes i en arvprinsessas eller drottning-statschefs äktenskap. Enligt regeringsrätten förtjänade den namnrättsliga frågan övervägande. Det tedde sig ej självklart, att namnlagens regler utan vidare skulle tillämpas på kungahusets medlemmar.-® Spörsmålet synes, som ovan antytts, knappast ha förlorat aktualitet efter den nya namnlagens tillkomst. e. Ett fasthållande vid den agnatiska tronföljdsordningen skulle slutligen såtillvida ha inneburit en obestridlig fördel som retroaktivitetsproblem givetvis då inte kunnat uppkomma. Grundlagstiftning med retroaktiv effekt bör, som även betonats av justitiekanslern och riksmarskalksämbetet vid remissbehandlingen av betänkandet om kvinnlig tronföljd,®® av Lindgren, Hans Wachtmeister i tidigare redovisad motion samt av Nyman och mig själv, omsorgsfullt undvikas.®^ Enligt justitiekanslern innebure förslaget att de nya tronföljdsreglerna skulle beröra samtliga manliga och kvinnliga avkomlingar till Carl XVI Gustaf, att man gåve lagstiftningen tillbakaverkande kraft. Det vore en allmän princip i vår lagstiftning, att denna inte gåves retroaktiv giltighet utan att särskilda skäl förelåge, vilket stundom ansetts vara fallet inom exempelvis skattelagstiftningen. I förevarande fall tillkomme, att fråga vore om att ge grundlag tillbakaverkande kraft, vilket borde mana till särskild restriktivitet. Riksmarskalksämbetet menade, att avsteget från regeln att lagar, och i all synnerhet grundlagar, inte borde tillerkännas tillbakaverkande kraft, inte borde drivas längre än att omvårt kungapar före ikraftträdandet av en ny successionsordning finge först en eller flera döttrar 37 Jfr Herlitz allmänna synpunkter på att konungen tilldelas en alltför passiv roll, a.a. 1963, s. 43 f. -9 Prop 1977/78: 71, s. 38. 3» Prop 1977/78: 71, s. 15. 9* Olle Nyman, Turordningen till tronen. Svenska Dagbladet 22 juli 1979.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=