Till den svenska regalrättens historia 193 En medlemmed namnet Kröplin är den kände Hans Kröplin, somunder Erik av Pommerns tid var befälhavare på Stockholms slott och som sådan intog inte bara en mäktig utan även aktad ställning från tiden närmast efter år 1420. Möjligen har Sigga någon anknytning till denne Hans eftersom de är samtida men vilken är helt obekant. I det åberopade brevet förekommer uttrycket »allin stora öja oc Skoga och Ströma». Nu finns inte »stora öar» angivet varken i A- eller B-versionen och att hänföra öar till det där förekommande begreppet »huvudskär» torde knappast vara möjligt. Att det här rör sig om något annat än vad som angivits i de övriga versionerna, framgår också av att Magnus Ladulås under 1280-talet donerar ett flertal skärgårdsöar till religiösa institutioner. Sålunda får domprosten i Uppsala och hans broder ön Siierzo,^'^ varmed torde förstås Svartsö sydväst nuvarande Ingemarsö i Stockholms norra skärgård. 1286, två år senare får minoriterklostret i Stockholm öarna Yrmingi och Rothmo,^^ varav det förra måste avse Orminge eller en del av Värmdölandet medan det senare inte nu kan med säkerhet identifieras. Samma år får Claraklostret Yfrahyrnungi, Ytrcehyrnungi, RodmY^^ och Husarnai?^ De två förstnämnda öarna tillhörde troligen konungsgods i Mälaren och är i dag inte öar utan en del av fastlandet under namnen överenhörna och Ytterenhörna. Under Rodma förstås nu inte bara Riinmarö utan även Skarprunmarn, Vindalsö och Sandön, medan Husarnx avser nuvarande Husarö. Året därpå lades även Eknö till detta ökomplex, som var av särskild betydelse för fiskets skull. Samtliga de versioner, som här ovan omnämnts ha någon bestämmelse ifråga ombergverken, somhar avseende på förhållandet till »folkungarna». I A-versionen får detta förhållande språkligt karaktären att omfatta hela uppgörelsen och kommer närmast efter uttalandet om rågången mellan Östergötland och Södermanland, vilket i sin tur har sin plats efter bergverksstadgandet, i B-versionen ställes det i direkt anslutning till bergverksstadgandet och i C-versionen slutligen ställes det närmast i anslutning till stubbejordsstadgandet. Varför detta uttalande om förlikning med »folkungarna» återkommer är inte klart och synes anspela på några för oss okända förhållanden. En vild gissning skulle kunna vara att »folkungarna» på något sätt hade tillskansat sig något monopol eller privilegium på malmförande berg. Eftersom deras makt efter dekapiteringen av en Gillingstam, H., Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden, Stockholm 1952, s. 506 not 101, där Kans Kröplin d.y. kallar sig »riddare» med Ärsta som sätesgård. '« SD 914. -« SD 971. SD 972. 32 SD 975. 33 SD 1001.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=