Gösta Äqvist Sådana områden kunde finnas mellan olika ’land’ och man fick då vad man kallade landsallmänningar. I den mån sådana områden fanns mellan byar eller mindre sammanslutningar än ’landen’ har uppstått byallmänningar och häradsallmänningar. Som ett karaktäristikum för en stat brukar anges att en stat har ett s k territorium dvs statsområdet är till sina gränser bestämt. Vi ha också i våra landskapslagar på sina håll bestämmelser om gränsläggningar. När det gällt de öde och ofruktbara områden mellan Sverige och Norge som till stor del utgjordes av fjälltrakter har emellertid gränsläggningen fått vänta avsevärd tid, vilket i och för sig är ett indicium på att dessa bergstrakter inte har ansetts ha något värde. Först 1751 reglerades sålunda gränsen mellan Sverige och Norge genom Traktat mellan Sverige och Danmark angående gränsen mellan Sverige och Norge, daterad Strömseptember 21 oktober 2 Därmed var det också klart att någon gränstvist mellan de båda länderna inte skulle behöva uppkomma. En ny fråga uppstod emellertid därefter nämligen vem dc stora och värdelösa markerna tillhörde som ej voro föremål för bebyggelse. Eftersom de inte brukades av någon enskild kunde uppenbarligen ingen enskild göra anspråk på någon äganderätt eller annan rätt till dessa områden. Däremot kunde väl hävdas att sammanslutningar som byar, häraden eller land i den betydelse som vissa folkgemenskaper hade i gammal tid kunde göra anspråk på rätt till sådana områden i den mån de brukades eller begagnades av sammanslutningar av denna art. När det emellertid gäller områden mellan två stater är ett sådant betraktelsesätt knappast gångbart eftersom mellan Sverige och Norge avsevärt avstånd till den närmaste bebyggelsen föreligger. Här är liknelsen med sådan ockupation av områden som olika stater ha företagit av områden utanför sitt eget territorialområde påfallande. I vår tid med upphörande kolonisation finns egentligen endast ett närliggande exempel på sådan verksamhet, nämligen ockupationen av områdena i och kring Antarktis.“® Sådan ockupation utövades enbart av stater även om enskilda forsknings- eller upptäcktsresande varit de första att nyttja områdena, vare sig för det ena eller andra ändamålet. Det ryska väldets utsträckning över Sibirien är ett exempel på sådant utnyttjande. Ryska jägare och pälsuppköpare började redan under 1500talet beresa detta vidsträckta område och drevo handel med de folkstammar som där vistades eller nomadiserade. Med handeln följde anspråk på 19b Sveriges traktater med främmande magter (ST) 8, nr 52 (ss. 586—630). -® Se exempelvis Karl Strupp—Hans-Jurgen Schlochauer, Wörterbuch des Völkerrechts, I. s.v. Antarktis s. 73, Berlin 1960. 184 19b Stad 1751
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=