Rättlösa 125 iniuriar Här som ofta annars i Digesterna förekommer en diskussion om kategoriseringen. Man enar sig om att även att hindra någon från att använda sina saker eller att uppehålla sig på vissa platser ska räknas som iniuria, t.ex. att hindra någon från att fiska på allmänna vatten eller att gå på teatern.^ Att bli felaktigt dömd är också iniuria.^ Iniuria är alltså handlingar som riktar sig mot den personliga integriteten. Ett väsentligt moment är den prestigeförlust, som handlingen innebär för offret. Detta förutsätter att handlingen utförts med uppsåt. Vansinniga eller omyndiga kan inte begå detta brott.® Vid bedömningen av handlingen tas vidare hänsyn till vem den är riktad mot, platsen där det skedde samt den materiella skadans omfattning vid sår.® Anstiftan och medhjälp bestraffas också. Straffet för en förstörd lemvar i äldre romersk rätt vedergällning enligt principen lem för lem, för lättare skador böter. Prätorn tillät senare den skadelidande att själv värdera skadan, varpå dömdes till högst detta belopp.' Eftersom iniuria förutsätter uppsåt räknas skador förorsakade av djur inte dit utan faller under en särskild kategori, pauperies. Man skiljer mellan tama och vilda djur och skadan gäller både andra djur och människor. Ersättning sker genom att djuret utlämnas.® En person kunde också skadas genom att honom tillhörig egendom skadades. Sådana handlingar inordnas under beteckningen damnuminiuria. De är inte lika utförligt behandlade som iniuria mot person utan nämns framför allt vid avgränsningen mot stöld, furtum.^ Stöld definieras som ett bedrägligt frånhändande av annans egendom i vinningssyfte.^® Kategorin avgränsar sig både mot damnum iniura, som enbart gäller skada på egendom, och mot olovligt bruk av annans egendom utan att värdeminskning sker. Det räknas således inte som stöld att använda andras djur för betäckning.Omvärdeminskning sker, räknas däremot olovligt bruk, där inte stöldkriteriet föreligger, till damnuminiuria. Vid skador på egendom, där det mer är fråga om ersättning än om rent straff, gäller att inte bara ont uppsåt, dolus, utan även brist på hänsyn och aktsamhet, culpa, räknas som avgörande faktor. Ett konkret exempel som ges är anläggande av eld. Man måste kunna begära, att den som 2 D 47, 10, 1—9. 3 D 47, 10, 13, 7. Inst. IV, 4 pr. 3 D 47, 10, 3, 1. D 9, 1, 3. « D 47, 10, 7, 8. ^ Inst. IV, 4, 7. 8 Inst. IV, 9. 9 D 9, 2. 19 D 47, 2, 1, 3. » D 47, 2, 53, 20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=