Tomt är tegs moder 65 fiset fra fugise ren. tu fran gangu ren. ok {)ry fran almannse wjegh. sumliggjer ma^llum kirkiu ok kiöpungse. akcer a jeng til sighix. aengteghjer skoghteghe. skoghteghjer rörteghe. rörteghasr a watn ut. watn a warjjumskipta:. l>a:r sum ei gitse stenasr lighaet swa at seae ma. skili f)£er stang xllr stokkaer rörteghe sundser. ett fjät från fågelren två från gångsstig och tre från allmän väg. somligger mellan kyrka och köping. Åker skall råda för äng, ängsteg för skogsteg, skogsteg för rörteg, och rörteg ut i vattnet. Vattnet skall skifta notvarpen. Där ej stenar kunna ligga, så att man kan se dem, där skall en stång eller stock skilja rörtegarna åt Tomten blev sålunda bestämmande för de olika ägoslagens såväl läge som storlek. Den som hade sin tomt längst öster i byn, skulle därför ha sin teg och skifte öster i varje gärde osv.^- Därest byns tomtplats låg i ett annat väderstreck än ägorna, svarade i praxis öster mot söder och väster mot norr.^^ Enligt BB 18 pr. skulle fem stenar ligga i envar av byns fyra tomtrår {tomta ra). Enligt 18:1 skulle, då en tomtrå skulle nedsättas, alla jordägarna i byn vara närvarande, men någon dom behövde de icke taga på tinget.^^ (Jfr DL BB 19 pr.) Föregående ägoslag, sådant det tedde sig mot gränsen till efterföljande, skulle vidare vara bestämmande för skiftet av detta senare.^^ Solskiftet omfattade sålunda principiellt all byns mark alltså även ängen, den ouppodlade marken och skogen. Det är därför Södermannalagen (BB 11) omedelbart efter bestämmelsen om skiftesvitsordet vid solskiftet kategoriskt fastslår, att allt hammarskifte var avskaffat och hade icke något vitsord {wari alla hamarskipt af lagd oc hawi engin wizorp). Ty då solskiftet i princip skulle omfatta all byns mark kunde det inte längre givas någon bonde vitsord att uppodla byns förut ouppodlade mark, den s. k. hammaren, och sedan få denna uppdelad enligt de för hammarskiftet gällande, gamla rättsreglerna. Ett en gång genomfört solskifte var enligt lag i princip orubbligt. Detta är orsaken till den konservatism som präglar de solskiftade byarnas såväl tomt- som tegindelning. Det är också anledningen till att nya solskiften så sällan genomfördes exempelvis under 1600-talet och att lantmäteriakterna -- P. Abrahamssons utgåva av landslagen (1726), s. 431, not b. Exempelvit örtugadelning i Ättesta, Frösunda socken 1736 (Lantmäteristyrelsens arkiv). Jfr Ragnar Hemmer, Dödsstraff för rubbande av råmärken enligt äldre svensk rätt (i Festskrift för överborgmästaren, professor Antti Tulenheimo, 1939), s. 160 och s. 165, not 1. Lagberedningens förslag till jordabalk, III (1909), s. 127. 5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=