Tomt är tegs moder De svenska landskapslagarnas nyodlingsbestämmelser möjliggör att beskriva odlingsgången i det fornsvenska bysamhälletd Ursprungligen var friheten att upptaga ny jord på byns mark oinskränkt — all nyupptagen jord betraktades som odlarens »fasta fäderne och urminnes odal». Genom knappheten på odlingsbar mark inskränktes den fria odllngsrätten, vilket först blev nödvändigt innanför hägnaden men senare även utanför densamma. Detta skedde genom det betydelsefulla avisningsförfarandet. Sedan andra jordägare hänvisats till att nyodla lika mycket, skedde en lika uppdelning (skifte) mellan odlarna, så att varje odlare fick lika god jord. Detta var ett fullföljande av den rättviseprincip, som avisningen avsåg att förverkliga. Senare skedde skiftet efter byamålet. På grund av utmarksskiftets oförenlighet med solskiftesprincipen, enligt vilken all mark på en gång skulle skiftas efter byamålet, inskränktes det alltmera och förbjöds principiellt i landslagarna. Det fortlevde emellertid i praxis och tilläts ånyo under 1700-talet. Under den fortskridande odlingsgången kom alltså byns odlade marker att bestå av dels de gamla hemåkrarna (bolåkrar), vilka en gång behandlats som nyodlingar och därvid antingen förblivit oskiftade eller skiftats, dels nyodlingar — äldre eller nyupptagna — vilka tillhörde någon byaman särskilt, dels skiftade nyodlingar, dels nyodlingar, som efter någon tids förlopp skulle skiftas mellan flera eller samtliga jordägare, dels slutligen byns alltjämt oskiftade mark, brukad av byamännen samfällt. Det bör framför allt hava varit i trakter med god tillgång på odlingsbar mark, som det funnits mycket jord, vilken aldrig indrogs i någon skiftesmassa utan allt framgent räknades såsom »fast fäderne och fornärvd odal». Nu ifrågavarande till hammarskiftet hörande regler avviker i princip i flera avseenden från solskiftet. Föremål för ’skifte’, delning, var endast den uppodlade jorden och icke som vid solskiftet hela byamarken. Skiftesdelägare var blott de berörda nyodlarna och icke alla delägarna i byn. Något ^ Se närmare förf:s uppsats »Hamarskipt», i Rättshistoriska studier (1951), i Skrifter utg. av Institutet för Rättshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin, serien II band 1, s. 104 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=