Festskrift tillägnadGerhard Hafström 48 jordabalk.^ Enligt 2. kap. skulle sålunda före försäljning av bördsjord jorden uppbjudas de lagliga fränderna å tre häradsting. Om dessa icke köpte jorden inomnatt och år, hade ägaren rätt att sälja till vemhan ville. Enligt 12. (resp. 10.) kap. skulle tolv bolfasta män vara fastar. Vid klander skulle de tolv med ed styrka, att köparen lagligen förvärvat jorden, och att de varit fastar vid köpet. Om några av dem var döda, skulle i deras ställe nämnas andra bofasta män, som var närvarande på tinget, när köpet gjordes. Detta skedde visserligen icke på lagmanstinget år 1540 men i stället bestyrktes de överlevande fastarnas edliga utsago med den tjänstgörande tolvmannanämndens ed. Det i jordeboken förekommande uttrycket skött och skalad betyder att en s.k. tingsskötning ägt rum, men däremot icke någon verklig skötning, varvid jord lades i köparens mantel. Uttrycket upplyser därjämte om, att vid köpets stadfästelse på tinget uttalats den i jordeboken intagna, här ovan återgivna avhändelseformeln. Även härutinnan föreligger överensstämmelse med landslagens jordebalks 12. (10.) kap. Enligt detta lagrum skulle nämligen häradshövdingen fore skilia, d.v.s. han skulle utsäga avhändelseformeln, vilken är återgiven i lagrummet men mera kortfattad än den som uttalades på lagmanstinget. Häradshövdingen hade alltså enligt landslagen samma uppgift som Västgötalagarnas styrisfastaer samt Södermannalagens liksom diplomens forskilaman {forskj^eluman, proloqutor sum fore skilde f^estinna: sumfcestinna skipadhe; qui pro confirmacione loquebaturY Denne hade att foreskilia själva avhändelseformeln, vilken med något olika ordalag ofta återgives i bytes- och köpebrev, faste- och skaftebrev, dombrev och domböcker över hela Norden. Det är antagligt att den i forn dansk, norsk och svensk rätt haft en enahanda lydelse, präglad av rimoch rytm. Enligt denna avhändes fastigheten med allt vad till den hörde från säljaren, hans arvingar och bördsberättigade fränder in under köparen och dennes arvingar till evärdelig ägo. Det fordrades emellertid därutöver en samtidig, likaledes formbunden stadsfästelse, vilken skedde genom den i jordeboken beskrivna skafthållningen. Det framgår av sammanställningen av de tre källorna i Ivar Flemings jordebok, att uttrycket tingznempden å skaffte hollende i detta fall betydde, att nämndemännen såsom fastar hållit å skaftet eller fästet av ett vapen, nämligen ett på domarebordet liggande draget svärd. Denna ålderdomliga akt på tinget kallades för en laglig skötning. Det var dock här icke längre fråga omnågon verklig skötning, varvid jord från fastigheten lades i förvärvarens mantel. Den förhandenvarande tingsskötningen med skafthållning kan betecknas såsom en skötning med vapentag. ® De båda landslagarna innehålla härutinnan samma bestämmelser. ® Se G. Djurklou, Om vapentaget såsom laglig bekräftelseform i Sverige (i Svenska fornminnesföreningens tidskrift, I, 1871), s. 250.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=