JUSTITIEKANSLERN OCH FERSENSKA MORDET ägt befälet i staden och haft att vaka över den allmänna ordningen, måtte förständigas därom inlämna rapporter, vilka skulle delgivas JK-ämbetet, varigenom kommande åtal måtte få den riktning, vartill omständigheterna samt förekommande skäl och bevis kunde föranleda. Konungen lämnade sitt bifall och infordrade rapporter från statsrådet Adlercreutz och den vid ifrågavarande tillfälle tjänstgörande generaladjutanten, generalmajoren Silfversparre.®® Några dagar senare inlämnade Silfversparre sin rapport. Jämförd med de under rättegången framkommande omständigheterna visar den sig i viktiga delar ohållbar, ja, den måste ha varit medvetet sanningslös. Generalens underlåtenhet att använda den militära styrkan blev i rapporten icke nöjaktigt besvarad. Den 6 juli infordrade därför JK närmare förklaring."® Silfversparre borde närmare förklara, varför han icke styrt våld med vapen, då den militära styrkan var fullt tillräcklig, vilket vid undersökningen uppdagars, och för övrigt vore allmänt bekant. Generalen borde även förklara, huru han kunnat inlåta sig i samtal och överläggning med de sammanskockade samt tillåta dem att föreskriva sig villkor, för att de skulle avstå från sitt djärva tilltag. Huru hade han kunnat förlita sig på deras loven, frågar JK slutligen, vilken av dem lika trolöst brutits, som den syntes utan behov och laglig rätt vara antagen? Tre dagar senare inkomSilfversparres förklaring.'^® Han anhöll först om vissa upplysningar. Han hade nämligen direkt av konungen mottagit dennes order rörande sin tjänstebefattning den 20 juni. Han föreställde sig, att han I saken icke kunde tilltalas av någon, därest det icke skedde på konungens egen befallning. Han anhöll därför bliva underrättad, om så vore förhållandet. Vore hans egen uppfattning felaktig, anhöll han ändock om upplysning, huruvida det ålåge honom uppgiva alla såväl skriftliga som muntliga order, vilka konungen meddelat honom. Då statsråd hölls nästa gång, den 12 juli, anmälde t. f. JK, att general Silfversparre undandragit sig avgiva avfordrad förklaring, förrän »Kongl. Maj:t, för hvilken han förment sig ensamt vara skyldig redo för sin befällning, därom gifvit honom Nådig befallning». Karl XIII:s svar blev det väntade. »Kongl. Maj;t förklarade Sig vilja taga detta i öfvervägande och Dess Nådiga yttrande däröfver framdeles meddela.»^^ JK:s aktion hade tillfälligtvis förhindrats. Några veckor senare började, inför Kämnärsrätten, rannsakningen med de häktade, vilken JK följde med uppmärksamhet. Då rannsakningen var i 35 Statsrådsprotokoll över justitieärenden 28 juni 1810 (Riksarkivet). Adlercreutz’ rapport till konungen är tryckt hos G. Rein, Karl Johan Adlercreutz, del 2 (Svenska Littcratursällskapet i Finland CXCVI, 1927), s. 300 f. Jfr nedan s. 38. Biografica, I. L. Silfversparre (Riksarkivet). Statsrådsprotokoll över justitieärenden 12 juli 1810.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=