Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 32 Löjtnant von Diiben fattade då det beslutet »at föra Hans Exellens in uti Rådhuset, men då trappan dit up funnits aldeles fyld med folk, och då Hans Exellens, som under wägen fyra särskildta gånger fallit omkull, warit mycket matt, hade von Diiben i stället infört honom uti Corps de Gardet och, innan någon mer fått dit intränga, för det samma tillstängt dörren, samt tillsagt Stadswakten, som stod i gewär strax utom, att icke insläppa någon till Hans Exellens».^^ Fersen insläpades sedan bakomden på Rådhusgården i gevär stående vakten in i vaktlokalen. Sedan dörren stängts, sjönk Fersen blodig och utmattad ned på en bänk och fick på begäran vatten ur en bytta. Fersen betygade sin tacksamhet och sade med svårighet: »Kunnen Ni frälsa mitt lif, gossar, skolen Ni därföre icke sakna belöning.Härefter började ny misshandel inne i vaktlokalen. StallmästarenDavidSchultz hade sedan »tillsagt Offiseraren för den i gewär stående Stadswakten att låta tillstänga dörren samt söka skydda Hans Exellens, men hwartill Offiseraren swarat: Hwad will jag göra, när de på torget stående göra intet?»^^ Då gardesbataljonen hela tiden stod stilla hade stadsvakten fått order att endast behålla sin ställning och noga försvara sina gevär.^® En ny folkhop instörtade i vaktlokalen, drog ut Fersen framför den på Rådhusgården alltjämt stående stadsvakten »der Herr Grefven och Riksmarskalken omkullstöttes samt i sådan belägenhet omsider, medelst slag af käppar, sparkningar och trampningar å hufvud, bröst och mage, mördades», varefter kläderna slets ifrån hans kropp, så att blott en del av ena strumpan jämte byxlinningen var kvar. Med orden: »Vi äro inga tjufvar utan endast hämnare af Carl Augusts död»®" hade därefter Fersens guldur återlämnats till Silfversparre, med begäran, att det måtte försäljas för de fattigas räkning, medan övriga smycken förkommo. Några av folket voro ännu ej nöjda utan »fortforo i bitterhet medelst trampande och spottande på den liflösa kroppen, den de påstodo böra af skarprättaren föras till afrättsplatsen, varjämte kläderna styckades och fördeltes». Härvid hade general Silfversparre, somsuttit till häst nära därintill: yttrat till folkhopen: »Nu har Ni fått Er wilja fram, gå nu ur wägen, att jag kan låta borttaga den döda kroppen.»®® Silfversparre hade därefter givit befälhavaren för stadsvakten, löjtnant Teller, order om att foga anstalt om likets bortförande. Folket hade då ropat: »Inga soldater, utan rackaren». von Diiben (30 okt. 1810). Stadsvaktsoldaten Löf (Ö.Ä. 28 juli 1810). Löjtnant Lars Teller, stadsvaktens chef (Ö.Ä. 28 juni 1810). Schultz (1 nov. 1810). — Enligt hans berättelse inför Ö.Ä. (27 juni 1810) hade han lyckats bakom stadsvakten få in Fersen genom en dörr, som han trodde ledde in till Kämnärsrätten. Handelsbokhållaren Anders Hindric Ståhl (22 nov. 1810). Schatullmakaren Johan Petter Berg (2 okt. 1810).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=