Festskrift tillägnadGerhard Hafström 30 Värjan frånrycktes honom, utkastades genom fönstret, och sönderbröts av folket. Sedan Silfversparre fört ut Fersen i förstugan, yttrade denne: »Jag ser, att det snart blir min sista stund.»^^ Fersen misshandlades nu även med knytnävsslag och blev slagen i huvudet så hårt, att han dignade mot Silfversparre, varefter han av inrusande personer störtades utför trapporna. Ute på gatan hade svärdsordens kommendörsstjärna, som Fersen burit om halsen, våldsamt bortslitits, och han hade dignat av nya slag. Silfversparre hade samtidigt blivit skild från Fersen —enligt sin egen berättelse genom att en sten träffat hans kindben. Folkhopen hade därvid yttrat, att något sådant slag icke varit ämnat åt honom samt fattat honom om livet och dragit honom undan, varigenom han skilts från Fersen.'*- Denne hade därefter »som swävande ibland folkhopen»*^ lyckats komma fram till hörnet av Stora Nygatan och Riddarhustorget, där generalmajor E. von Vegesack suttit till häst, och gripit tag i hästens tyglar. Enligt Vegesacks egen rapport var riksmarskalken »depouillerad af alla sina decorationer, höljd i blod, sönderslagen i ansigtet och hufvudet, oafbrutet misshandlad genomhugg och slag». Vegesack försökte skänkla sin häst så att Fersen kom emellan hästen och husväggen och sade, framlutad över hästhalsen: »Passez de 1’autre coté de cheval», varpå Fersen svarade: »Sauvez.» Dennegrep med bägge händerna tag i hästens stångtyglar med följd att hästen genast stegrade sig. Fersen måste då släppa tyglarna och bortfördes sedan mot den på Riddarhustorget alltjämt paraderande gardesbataljonen. Samtidigt kom statsrådet, generallöjtnant Carl Johan Adlercreutz ridande med hatten i hand och fick se Fersen understödd av Silfversparre.*** Adlercreutz yttrade endast: »Nu hafwa de fått såsom de vilja hafwa det.» Folket hade då börjat hurra, vilka hurrarop även besvarats av Adlercreutz.'*^ Denne hade sedan med föreställningar försökt lugna folkmassan samt förmått en del av dematt följa sig till Kornhamnstorg. Vid denna kritiska tidpunkt avlägsnade sig också Silfversparre från platsen och begav sig gående upp till slottet och satte sig upp på sin häst, vilken hans hästskötare på adjutantens order fört upp till slottsgården.*® Han hade därefter åter ridit ner till Riddarhustorget, men vid ankomsten dit var tragedien fullbordad. Ett flertal av de på Riddarhustorget församlade personerna hade mycket förundrat sig över att den på Riddarhustorget paraderande gardesbataljoSilfversparres rapport (Kämnärsrätten 30 juli 1810). Silfversparres berättelse inför Kämnärsrätten (23 okt. 1810). Hustru Anna Maria Hultgren (27 sept. 1810). Adlercreutz’ rapport 25 juni 1810 (Kämnärsrättens protokoll 30 juli 1810). Understallmästaren Adam Ehrengranat, vilken tidigare kört likvagnen ((Ö.Ä. 25 juni 1810). Hästgardisten Samuel Lund (14 dec. 1810). 46
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=