JUSTITIEKANSLERN OCH FERSENSKA MORDET med folk, vilka ville se »Räfwen»d^ Folket bestod mest av bättre kladdad^ Enligt rättegångsprotokollen befunno sig där inom de närmaste minuterna 44 och senare 105 inför rätta hörda personer — det verkliga antalet var givetvis mycket högre. De bestodo mestadels av folk ur medelklassen jämte ett antal ståndspersoner. In i kammaren kom först en kaptensänka, fru Alaria Theresia Bergner, f. Hallman, vilken tidigare kände riksmarskalken.^^ Denne yttrade vid hennes inträde: »God dag. Fru Bergner, huru kom ni hit?», varvid hon svarade: »Jag stod i ett fönster här i huset och såg Ers Excellens gå hit up, derföre skyndade jag mig hit för att kunna vara till tjenst, at skaffa vatten, eller hvad som hälst,» varjämte hon tilläde på franska: »Je vous assure Alonsieur le Comte que votre vie est en question», varpå riksmarskalken svarade; »Oh, que non madame, ce n’est pas si dangereux; mais nous parlerons Suedois, par ce que si nous parlons fran9ois le peuple devient plus faché.» Riksmarskalken hade därefter frågat henne, om hon sett hans betjänter, varpå hon svarat, att de voro utanför i förstugan men inte fingo slippa in. Han hade då bett henne att låta demgå hem och berätta vad som hänt honom, varpå hon svarat: »Det kan jag icke göra, emedan jag ej slipper ut eller in för folket, innan vakt kommer.» Fersen hade då yttrat: »Folket har misstagit sig. Jag vet om ingenting, jag kom i går från landet.» Han hade därefter bett henne ropa på generaladjutanten Silfversparre, vilken under tiden kommit upp i huset. Innan skildringen av händelserna uppe i Hultgrenska huset föres vidare, skall i korthet redogöras för befälhavande generaladjutanten i Stockholm, generalmajoren Silfversparres dittills vidtagna dispositioner. Den ovannämnde av Fersen avsände hingstridaren hade uppe vid slottet rapporterat till generaladjutanten, att vagnsfönstren på Fersens vagn slagits sönder, varjämte han anhöll om hjälp. Samtidigt hade översten Reinhold Stackelberg ridit fram till Silfversparre och frågat »om det icke wore honom tillåtet att få med sin tropp marschera till torget till folkets skingrande och wåldsamheternas hämmande, men hwarpå Herr General Adjutanten swarat ungefärligen sålunda: ’Min vän, det behöfs ej, det är ej så farligt, jag skall nog gå ner och tala med folket, de skiljas nog åt’.»^® 25 rättens prot. 30 juli 1810) skulle generalen själv, sittande till häst, tagit Fersen vid handen och fört honom bredvid hästen till första port han fann — en anmärkningsvärd motsägelse, som även strider mot andra vittnesmål. Smädeordet hänsyftar på den i »Nya Posten» på vers återgivna fabeln »Räfvarna», som i bildspråk skildrade, hur en rävinna ( =Sophie Piper) genom ett hemligt gift avdagatagit lejonprinsen i djurens rike, varefter hela rävfamiljen brändes på bål. ** Löjtnant Arvid Hammarskiöld (Ö.Ä. 26 juni 1810). Fru Bergner inför överståthållareämbetet 1 juli och Kämnärsrätten 28 sept. 1810. överste Reinhold Stackelberg (14 dec. 1810).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=