RS 10

Festskrift tillägnadGerhard Hafström 180 sådant som anger libera res publica och utgör bevis för att republiken först införts samtidigt somde 12 tavlornas lag. Denna Gjerstads skiktforskning kan underbyggas med rättsliistoriskt källmaterial. En undersökning av ordstammarna i de bevarade legisaktionsformlerna visar förekomsten av ord, vilka antyder att hela denna stora formelskatt är ett verk av pontifices, det sakrala pontifikalkollegiet.® Vid förklaringen av den rättsliga betydelsen av legisaktionsförfarandet, av typen mancipatio och nexum, måste man städse beakta en vid germanska och fornsvenska undersökningar gjord iakttagelse, att det som i våra dagar är en rättshandling, till vilken alla rättsverkningarna är knutna, i det romerska och germanska agrara ättesamhället var en kedja av rättshandlingar, i vilken varje länk gav upphov till en motsvarande rättsverkan. I denna kedja var de första rättsverkningarna s. a. s. personrättsliga, och de följande familjerättsliga, och det var först den officiellt fullbordade rättshandlingen, vilken såsom en legis actio gav upphov till de ätterättsliga rättsverkningarna, enligt quiriternas, d. v. s. fäderneärvd, rätt. En annan, från motsvarande germanska undersökning vunnen, viktig kunskap är, att ett rättsligt uttryck av typen »förbunden», »besittning», »egendom», alltid ursprungligen motsvarats av en fysisk verklighet. Som exempel kan anföras, att förbindelsen uppkom genom ett verkligt band, må vara ett handslag med namnet handeband. Besittning återgår på rätten att sitta i högsätet, dit köparen leddes och under vilket jord lades från olika delar av egendomen; egendom är en del av det egna och förmynderskap slutligen är den egendom, som ägaren har i sin mundr, sin hand. På ensartat sätt är i den romerska rätten det som tillhör någon, dominium, en del av hans hus, domus. En motsvarighet är vårt eget språks sammanhang mellan boet och till detsamma hörande boskap och bohag. Redan av språkhistoriska skäl kan därför benämningen på ett i de 12 tavlornas lag förekommande institut, nexHm=hcind, nämligen fordran med pantsäkerhet, ursprungligen icke ha angivit ett metafysiskt, magiskt band mellan parterna® utan ett verkligt, fysiskt band. Detta styrkes av förhållandet, att nexumgenom lex Aebutia år 367 ersattes av institutet stipulatio. Detta hade nämligen sitt namn av stipula, ett bastband, vilket hängde i rättssalens tak. Vid den villkorliga pantsättningen hängdes antagligen detta band symboliskt omgäldenärens hals. Denne komalltså att utmärkas av slavbandet, tecknet på ofrihet, vilket i detta fall innebar formen för självpantsättning. Sannolikt ersatte stipulan ett äldre slavband, nexum, vilket kan ha mera liknat ett kreatursband och ursprungligen haft till uppgift att hindra en slav att fly. Att ett rättsinstitut fått ett nytt namn ® F. Schultz, Geschichte der roemischen Rechtswissenschaft, Weimar 1961, s. 23. ® Så enligt Axel Hägerström, Der römische Obligationsbcgriff im Lichte der allgemeir.en römischen Rechtsanscliauung, del I, 1927, s. 27.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=