Äldre västgötalagens »landamaeri» Västgötarnas äldsta rättsbok innehåller en märklig uppgift om lagsagans »landamäre», som utgjorde en del av riksgränsen mellan Sverige och Danmark. Denna gränsläggningsuppgift i äldre Västgötalagen (cod. B 59) är skriven med den tidigaste handstilen från tiden närmast efter år 1281. Den är i nämnda codex försedd med den oegentliga rubriken: »piStte a^r conongs bolkter» och lyder i översättning:^ Emund Slemme var konung i Uppsala och Sven Tjugeskägg i Danmark. De satte råmärken mellan Sverige och Danmark. Då nämndes från Sverige: ’Cakaldi’ från Tiundaland, Botn från Fjärdhundraland, Gåse från Västmanland, Grimalde från Östergötland, Nännir från Småland, Torsten från Västergötland, (Från Danmark:) Tolle från Jutland, Tote och Toke från Jutland, Gymkil från Själland, Dan från Skåne, Grimulv i Grimeton- från Halland. Dessa tolv satte sex stenar mellan rikena. Första stenen står vid Suntruås, den andra i Danabäck, den tredje är Kinna sten, den fjärde i Vraksnäs, den femte Vita sten, den sjätte Brömse sten mellan Blekinge och Möre. Danaholmen är skiftad i tre lotter; en lott äger Uppsalakonungen, en annan Danakonungen, den tredje Norges konung. När deras stämma var, då höll Danakonungen i Uppsalakonungens betsel och den norske konungen i hans stigbygel.® Denna märkliga berättelse har genom tiderna tilldragit sig stort intresse. Först fäste man sig som väntat vid det s. k. ceremonielet, vilket tillerkände Sveakonungen den främsta platsen bland de nordiska konungarna. Från dansk sida sökte man redan under 1400-talet förringa detta förmenta bevis på Sveakonungens överhöghet. Uppgiften om gränsläggningen i en hand- ^ C. J. ScHLYTER och H. C. CoLLiN, Samling af Sveriges gamla lagar, I, Vestgötalagen. —ST, I, s. 45 ff. —B. Sjöros, Äldre Västgötalagen, s. 111. — I. Lindquist, Västgötalagens litterära bilagor i Skrifter utg. av Vetenskapssocieteten i Lund, 26 (1941), s. 75 f. För översättningen har beaktats rekonstruktionsförslaget i sistnämnda arbete. — Jfr även översättningarna hos 1. Otman, Äldre Västgötalagen, s. 96 ff., samt Nat. BeckMAN, Äldre Västgötalagen, s. 104 f. och Ur vår äldsta bok, s. 95. - Originaltexten har »Grimitun af Hallandi». Skrivaren har antagligen felaktigt sammanskrivit person- och gårdsnamnet. »Grimetun» omtalas som kungsgård i konung Valdemars jordebok. ® En yngre hand fortsätter härefter en förteckning över Västergötlands gränser.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=