Festskrift tillägnadGerhardHafström 132 Debatten i andra kammaren inleddes av Lagutskottets ordförande, presidenten Albert Petersson, vilken framhöll, att trolovning i den form som omtalades i GB 3 kap., så kommit ur bruk i vårt land, att det var tvivelaktigt, om numera skulle kunna påvisas en trolovning ingången vare sig i fyra vittnens närvaro, två å hennes och två å mannens vägnar jämte giftoman, eller genom en skriftlig handling, som då skulle vara ett slags trolovningskontrakt. Detta hade nämligen så kommit ur bruk, att den enda kvarstående vanliga formen för trolovning vore den, att kontrahenterna offentligt tillkännagåve, att de blivit trolovade med varandra och ämnar ingå äktenskap. Ett sådant tillkännagivande kan göras på många sätt, genomatt växla ringar, genomnotis i tidningarna osv. Presidenten Petersson framhöll vidare, att Lagberedningen i sitt förslag högst väsentligt utvidgat trolovningsbegreppet. Den hade nämligen såsom trolovning karakteriserat varje avtal om ingående av äktenskap, det må vara hemligt eller offentliggjort, det må vara slutet på vad sätt och under vilka förhållanden som helst. Denna utvidgning av begreppet hade skett ur lagteknisk synpunkt. Den hade nämligen likställt de hemliga avtalen om äktenskap och hävdande under äktenskapslöfte med trolovning som är offentliggjord. Detta vore emellertid icke något bärande skäl för det våld på gällande rättsuppfattning, som lagförslaget otvivelaktigt innebure. I reservationen hade därför föreslagits följande tillägg till 1 §, nämligen att »trolovning är sluten, då man och kvinna överenskommit att ingå äktenskap med varandra och gjort denna överenskommelse kunnig». Lagutskottets talan fördes av redaktör S. Persson i Norrköping, vilken framhöll, att Lagberedningen gjort trolovningen formlös för att förbättra kvinnans ställning. Med hänsyn till det slutliga riksdagsbeslutet är givetvis David Peterssons i Bjälbo anförande av särskilt intresse.^" Han framhöll inledningsvis, att det vid läsningen av den föreslagna lydelsen av den ifrågavarande paragrafen — »Trolovning är sluten, då man och kvinna överenskommit att ingå äktenskap med varandra» — synts honom, som om denna paragraf vore alltför enkel, alltför naken, så att säga, för att stå i naturligt förhållande till den viktiga handling, som det här rörde sig om. »Jag saknade den fasthet och begränsning, som jag tycker att begreppet i detta fall borde hava. Jag tänkte då för mig själv, att om trolovningsbegreppet skall utformas så vidsträckt, som här är fallet, så komme ju under detta trolovningsbegrepp även de allra lösaste förbindelser, ja, det kan till och med hända, att kontrahenterna själva icke veta, om de äro förlovade eller ej. Då jag alltså fann begreppet alltför vidsträckt, syntes det mig, att här AK Prot. 1915, band 5, nr 71, s. 7 ff. Ibid., s. 14 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=